Aftonbladet – 15 augusti 1850, sida 2

örtte lan gode Philip Beaufremont och kan om onom lemna bästa upplysning., Ahl! det förändrar sakenl! sade municipalsardisten. Om adjutanten Delrieu känner manen, är jag fullt tilifredsställd. Träd närmare vapten! Känner ni den sjuke? Delrieu blef utomordentligt bestört, då han sick närmare och — såg Rigaudier. Med stel lick betraktade han honom, under det att från den senares kinder hvarje biodsdroppe försvunnit och han verkligen erhållit en dö endes utseende. För Rigaudier uppstod en förfärlig paus, Visserligen, sade Delrieu ändtligen lugp, ,känner jag denne man och patriot. Jag har varit ifrån barndomen bekant med honom. Vi ha till och med studerat i samma kollegium ych eburu vi längre tid lefvat åtskilda, skulle ag vid första blicken igenkänt honom ibland Lusen.n . . Då har jag ingenting att invända emot denne borgares identitet och er uppgift, sade municipalgardisten till Adöle, i det han stack sin plånbok åter i fickan. Icke jag heller, tillade skräddaren, höjande sig några tum på tåspetsen och antagande en gravitetisk min. Jag är väl i allmänhet något misstrogen emot epåletter och sablar, men jag har med tillfredsställelse erfarit borgaren Delrieus förhållande för några dagar sedan i fäktningen emot banditerna, har hört hans namn med erkännande citeras i vår klubb, och skänker alltså hans yttrande fullt förtroende.n Haf nu den godheten, medborgarinna, och