Aftonbladet – 15 augusti 1850, sida 2

vari han kunde råka, om ert vistande här slutligen blefve upptäckt. Ni har rätt! sade markisen, efter djupt ef.ersinnande. Hela er lefnadslycka kan genom mig vara förstörd. Det får icke ske. Såsom man af ära kan jag icke antaga ett sådant offer. Jag påkläder mig, söker obemärkt smyga mig ur huset och öfverlemnar mig sjelf till ;ribunalet och bödlarne. Jag qvarlemnar nåsra rader till Delrieu, hvilka skola förklara hela förloppet, och dessa rader måste ni genast tillställa honom, och om så fordras, vill jag muntligt för honom upprepa dem.n Nej, min herre! ropade Adele häftigt, då den unge mannen sutat. Har jag på bekostnad af min lycka räddat er, så måste ock denna räddning vara fullständig. Innan ni lemnat Nantes och är i säkerhet, erfar Delrieu icke ett ord., Oaktadt Rigaudier alldeles icke antog det offer, som Adele ville göra honom, på bekostnad af sin framtid, utan hellre ville öfverlemna sig åt odjuren Carrier och Lebon, så stod flickan oryggligt fast vid sitt beslut. Allt hvad hon medgaf ver, att han finge skrifva ill Delrieu, för att förklara förhållandet. På ftonen samma dag, innan Nantes portar tillstängdes, förmådde hon markisen, att påtaga sig hennes fars kläder, hans hatt och hans kappa, och sedan vid hennes arm, såsom doktor Dupuy nästan dagligen brukade, göra en kort promenad utom stadsporten. Länge fordrade Rigaudier, att få ensam och utan Adele, söra detta försök, men hon tillät det alldeles cke. pPå hvarje ensam är man uppmärksamp,