13 BLANDADE ÄMNEN: — (Insändt.) En Söndag i Svenska kyrkan i London. Det är för de flesta bekant att Ssvenskarne havd en kyrka i London; men kanhända för icke så månie, att dermed icke menas ett litet kapell eller hyrdt rum, utan en liten vacker kyrka, med torn och kyriegård, belägen vid Prirces square i närheten åf cs stora skeppsdockorna. Här är en ganska bebaglit mötesplats för både resande och i London bösatia ländsmän, och efter Gudstjenstens slut samlas vanlig:n den lilla församlingen uti Sacristian, för alt, ef:er gammaldags-sed, halsa på sin pastor och tacka för ,vacker lärdomp. Pastorstjensten härstädes har ur der mer än 41 år varit innehafd af legationspreit. tanten G. W. Carlsson, som för en nitisk själavård, goda predikogåfvor och ett det välvilligaste bem.ctande mot alla landsmän, äfvensom sin stora verksamhet för sin församlings bästa, tillvunnit sig n allmän tillgifvenhet derstädes, och äfven bland en gelsmännen förvärfvat ett stort antal vänner. Söp dagen den 7:de nästlidne Juli var i denna kyrka vå samma gång högtidlig och sorglig. Herr Carlseor, hade söndagen förut i vackra och vällämpade ora lag sagt sin församling, att han erhållit tjenstledizhet på ett års tid; för att återvända till fädernsse landet samt, för den händelse hans önskan, att der erhålla anställning, blefve uppfylld; han på deBba deg för sista gången här förkunnade Guds ord; och sn troligt är att herr Carlsson, som flera gånger förg afves varit sökande till regala pastorater, nu omsider bör vinna em rättvis befordran, ansåg församlinjsa att den på förstnämnde söndag, då hans vikarie icträdde, sannolikt för sista gången såg sin förtjer ste fulie själasörjare ibland sig. Några af församlinga s ledamöter hade, i anledning deraf; beköstat förfirs digandet af en utmärkt vacker förgyld silfvervas af omkring 50 pund sterlings (4000 rår rgs) värde, hvilken af vår i London varande ministersbaron-Fo hausen; efter ett af honom med värma: och: rörti:a hållet ganska vackert tal, till. herr Carlsson denna Gsg öfverlemnades.. Herr Carlssons svar, på det af hornen alldeles oväntade vedermälet af sin församlings trill gifvenhet, var en skicklig andlig talare värdigt, och få själasörjare kunna skiljas vid en försemling un lr så många välgångsönskningar och fattige landsmins välsignelser som han. Å —LtZ