sängliga behol. Hvariöre har den då skett! Gåtan torde icke vara så alldeles olöslig. Ett skäl ligger i dagen för allas, och det bafva vi redan påpekat, nemligen att man icke velat i llo antaga det nya lärosättet med dess vexel undervisningssystem m. m. Ett annat skäl ligger djupare, men torde dock icke vara så alldeles outgruadeligt, om man noga betraktar förbållandet. Af skolans nya lärare äro 5 så kallade duplikanter. Dessa tillsättas vanligen af eforen allena utan anslag, hvarigenom konturrens och täflan uteslutes; men erkebiskopen sättes i tillfälle att på det allra beqvämaste sätt framdraga sina skyddlingar. Lärarne i mathematik, i fysik, lefvande språk och kanske äfven den i naturvetenskap lära också hafva blifvit hittills på lika sätt tillsatte. Således har erkebiskopen, genom lärarepersonalens tillökning, vunnit, att han nu kan efter godtycke bortgifva 7 å 8 de lägsta lärareplatserne vid skolan. Måste sedan anslag göras till någon af de öfrige ordinarie lärareplatserne, så har alltid någon duplikant hunnit inlägga så stor merit vid skolan, att ingen utom densamma kan söra honom företrädet stridigt. Följaktligen kan knappt någon komma in såsom lärare vid denna skola, utan erkebiskopens enskilda ynoest. Det var en icke så ringa tillökning i hans makt. Derigenom är all täflan bannlyst, men borde ostridigt vara läroverket till fördel. Väl har erfarenheten visat, att, såsom nan borde vänta af erkebiskopens klokhet, inga oskickliga framdragas, ty alla de närvarande lärarne sköta sitt kall med nit och drift; men en kommande erkebiskop med sam ma makt kan blifva mindre Jycklig i sitt val. Dessutom kan man vara säker, att erkebiskopen icke utaämner någop, som icke svurit hans konservativa fana, så i politik, som i religion och skolstyrelse. Annu en omständigbet. Under: det de af erkebiskopen utnämnde duplikanterne fungera såsom lärare vid skolan, kunna de beqvämligen vid akademien absolvera ej allenast den filosofiska graden, derest det icke skett förut, utan äfven theologie kandidatexamen, samt under tiden vederbörligen inläras i erkebiskopens konservativa system, hvarefter de äro färdiga att atsändas kring stiftet, såsom kyrkoherdar i dess indrägtigaste pastorater; ty flera förslag, sednast det: till Jerfsö. pastorat, hafva visat att i förslagsväg förslå ingaandra meriter, de må vara så långvariga och utmärkta: som helst, emot theologie kandidatexamen, hvartill en vanlig magister lärer behöfva 2 år. Väl säges det, att man härmed vill befordra studier och lärdoms idkande bland presterskapet; men då fordringarne icke höjas i prestexamen, men deremot den adjunkt eller komminister, som eftersträfvar några cum laude i sin pastoralexamen, vanligen får höra klagovisor af någon bland examinatorerne deröfver, att det yngre presterskapet nu för tiden genom för mycken läsning på sin pastoralexamen eftersätter sina presterliga åligganden, så tro vi hellre, att det är det politiskt konservativa elementet bland presteståndet man med detta handlingssätt vill i första rummet upprätthålla. Ibland pastorerne har rekryteringen en längre tid hufvudsakligen skett: på den konservativa sidan från skolan: på den liberala åter från det lägre presterskapet. Undantag gifvas visserligen på begge sidor; men man kan vara förvissad om, att en man, som genom erkebiskopens enskilda ynnest kommit in i Upsala kathedralskola och der blifvit politiskt uppfostrad under hans omedelbara ledning, skall, en gång blifven kyrkoherde, blifva en lika pålitlig stödjepelare för hans åsigter, som de till kyrkoberdar befordrade konsistoriinotarierna, hvilka vid riksdagarne aldrig befunnits i någon vigtigare fråga svika det biskopliga elementet inom ståndet, och derföre företrädesvis rekommenderas vid riksdags mannaval. På lärarenas i Hudiksvalls skola Politiska åsigter kunde man icke öfva ett lika inflytande, emedar. de äro för mycket aflägsnen och derföre icke lika säkert att påräkna för de konservativa, om de blifva pastorer; derföre får denna skola icke utvidgas. Vi kunna åtminstone icke annorlunda förstå det ofvan anförda, af erkebiskopen uppgifna skäl till hans motstånd mot den sökta utvidgningen deraf. Så!edes, om vi hafva lyckats att riktigt tyda sfinxens ord, så är det för att få ultraistiske pastorer, som lärarnes anta! vid skolan i Upsala förökas uwtöfver der för institutet sjelt oumgängliga behofvet, men en mera aflägsen skolas nödiga utvidgning förhindras. Ar förhållandet, såsom vi tro, enahanda i rikets öfriga stift, så torde det förtjena Ständernas uppmärksamhet vid blifvande riksdag. Måbända skola de finna skäligt att ej allenast göra ett slut på detta duplikantväsende, som så ansenligt utvidgat biskoparnes ,makt och tilliatetgjort det lägre presterskapets hopp om Iraskare befordran efter den förhöjda tjenstieårsberäkningens upphörande; utan äfven, för att fortskynda skolreformen till sitt mål, åter upptaga förledne riksdags Statsutskotts utlåtande JM 124, i hvilket detta vid anslaget a! 20,000 bko till läroverken hade fästat det vil kor, vatt till stöd för eforalstyrelsen och för satt gifva intresse för kunskaper äfven laici, otill visst antal, skulle ingå i nämnde styrelse såsom ledamöter.s Presteståndets majoritet, d. v. s. dess prelatensiska sida, afslog detta vilkor med fara att gå miste om hela anslaget; men vunno i sista instansen genom det djerfva spelet både penningarne och makten. Mot af. slaget afgåfvo kowministrarne 1 Ståndet en skarp reservation, som väl ännu förtjente att umläsas. Den, som möjligen skulle vilja se densamma, men saknar tillgång till Preste: stånets protokoller, igenfinner den i Aftonbladet JM 175 för den 1 Avg. 1848. Nettrom A———Å-ÅXQXzÅÅA (Insändt.) Några ord om. Liljeholmsbron. Kart amna nnNIveta tid nn. Smnett Tv. Br. Tod dnr