Aftonbladet – 13 augusti 1850, sida 3

mycket för två skilling. Saken skall derföre vidare utageras med vittnesförhör 8Cc. — En viktualiehandlare Widlund var stämd a! ett fruntimmer med yrkande, att han skulle bidraga till uppfödande af ett barn, hvartill han påstods vara fader Widlund nekade och ordföranden, rådman Brodins föreställningar förmådde honom icke gifva med sig. Eu vittne, en annan viktualiehandlare, skulle derföre afböras, men deremot försöktes från svarande sidan den invändningen att just vittnet skulle vara den rätta barnfadrerp. Detta jäf ogillades dock af rätten. Under öfverläggningen bärom syntes Widlund minst tänka på att det här rörde en fattig qvinnas och ett värnlöst barns rätt; han dref ett bögljudt och opassande gyckel med vittnet i rättens förmak. Vittnet kunde likväl icke intyga annat än att käranden ofta varit ensam i boden hos Widlund, som klappat henne och låtit henne gå innanför disken, samt att de en gång äfven varit på tu man hand i magasinet. Wid!und ville bestrida detta vittnesmål, rien hans rättegångsbiträd2 afbröt honom: Hvad är det värdi att bestrida? Det är något som gerna kan medgifvas; det brukas i alla bodar, att man klappar och smeker flickorna och till och med kysser dem för att de skola komma dit och handlia! — Måilet angående eldsvådan i hr Holms ljusmagesin förevar åter i går och några vittnen afhördes. Alla öfverensstämde deruti att elden härjat inne i magasinet och icke i stöphbuset. Notarien Eldes vittnesmål hade en serskild mystisk afdelning. Han berättade att han var närmaste granne till Holms fsbrik och att då, en tid före den sista branden, eldsvåda också hållit på att utbryta i densamma, hade det tydligt synts att den varit anlaggd, ty en dalkulla hade funnit en ljuslåda, hvarpå det syntes att ett brinnande ljus varit pleceradt. Rykten om mord5rand hade då också spridt sig, men herr Elde hade ansett sig icke böra misstänka Holm. Likväl hade några dagar derefter en person kommit till vittnet och frågat om det var möjligt att göra en brännare som kunde ligga ett helt dygn antänd, utan att den förr än till slut skulle tända föremålen omkring sig. Detta hade hr Elde sagt visst vara möjligt, men att troligen icke Holm, såsom hvarken kemist eller fysicus, kunde göra det. Vittnet hade likväl rådt den frågande att göra sig underrättad om beloppet och beskaffenheten af Holms assurance och hade äfven tänkt göra det sjelf, men det hade icke blifvit af. Då ordföranden frågade hr Elde om han ansåg sig kuona uppgifva namnet på den person, som frågat om brännareB, svarade hr kilde att han visserligen kunde göra det, men han tyckte det vara bäst att den personen acmälde sig sjelf, och dervid fick det bero; ingendera, hvarken aktor eller svaranden, yr: kade på namnets uppgifvande. — Den i det s. k. stora tjufmålet mycket vigtiga personen Carlström har icke länge varit på fri fot och står nu redan tilltalad för 4 stölder med inbrott inför rådstufvurättens fjerde afdelning. Han nekar till 2 af dem, och synes föröfrigt taga saken rätt trankilt; alla penningar och effekter påstår han sig bafva användt. Målet blef för vittnens hörande uppskjutet. Eksjö den 9 Aug. En ohygglig illbragd lärer natten till förliden onsdag föröfvats i torpet Ebbelund under Westanå. Torparen och hans hustru som lågo i sin säng, hörde ett buller i köket, hvadan mannen gick ut för att se efter hvad som var å fårde; utkommen fick han se köksfönstret urtaget och åtskilligt af hans husgeråd utkastadt på backen; han ropade på sin hustru, som lemnade honom hans gevär, och då han ville göra sig närmare underrättad om förhållardet, rusade emot honom trenne karlar, hvilka ryckte ifrån honom geväret och misshandlade honom ganska illa, hvarefter bofvarne togo till flykten, utan att binna taga med sig något af hvad de ernat bortstjäla. Stadens polis lärer vara en afbofvarne på spåren. (H. N.) Linköping. Stort slagsmål. Den 4 dennes, kl. emellan 6 och 9 på aftonen, levererades i Motala köping en större batalj, dels vid gästgifvaregården, å vars krogar grälet börjades, dels å landsvägen och lels å kajen vid hamnen. De stridande voro arbear? vid Motala mekaniska verkstad, å ena sidan, emt besättningarne å de i Motala bamn liggande artyg, med flera personer, å andra sidan. Som wuggvapen begagnades stakar och påkar, och som castvapen stenar, af hvilka några voro så stora, att le vägde omkring ett lispund. Det oaktadt och huru de stridandes antal uppgick till omkring 400 jersoner, erhöll dock ingen någon svårare blessyr. )iktadt stridens vildhet lyckades det dock slutligen cronolänsmannen i distriktet, br Gustafsson, att tifta fred på det sätt, att han lät arrestera en af le vildaste kämparne, skepparen Daniel Carlsson rån Brunnsholmen, med hvilken åtgärd verkstadsrbetarne, sam hade öfvervigten, voro belåtne och egåfvo sig, på länsmannens uppmaning, från vallatsen. (Ö. C.)