Aftonbladet – 13 augusti 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER Villnesförhören för åtatet mot hr F. Borg tyc kas nu närma sig sitt slut vid rådstufvurätten. Ez eller par rättegångsdagar till, under det att flere fö smärre förbrytelser häktade personör räkna stunder na tills de hinna få sin dom,) torda ännu domstol parter och vittnen nödgas upptaga sin tid för denne sak, hvilken, att dömma efter hvad hittills förekom: mit, blott blir ett föremål för löja. Nu sitter nem ligen herr de Berg och gäspar under förbandlingar na och tyckes innerligen led åt heli affåren, i hvil ken han var en blott framskuff:d person, som hand lade på befallning, enligt hvad mannu fått veta. Al i går afhörda åtta vittnen, bland hvilka et! par sade sig bafva öfvervarit hela föredraget, erhöl ordföranden icke ett enda jakande svar på sina frå gor om de hört hr Borg yttra sig så som i angifvel sen förmäles. Ett vittne, ett fruntimmer, förklarade sig hafv: uppfattat Borgs yttrande om att Gud fördrifvi menniskan ur sin famn som om han sagt, att Guc vid syndafallet fördrifvit menniskan ur sin famn och hr rådman Beurliog aemärkte att detta var all deles som det står i kathekesen; ett annat vittne sade sig icke bafva kunnat så noga uppfatta hr Borg: ord, emedan han blifvit störd af ett samtal mellar tvenne personer, hvilka på serskild fråga af hr Borg upplystes vara doktor Ellmin och Johan Petter Svensson. Hela förhandlingen bestod för öfrigt i en mängd frågor och derpå följande nekande svar, på dette sätt: Ordföranden: Har vittnet hört Borg säga äc (här framställes nu föremålet för frågan om första anklagelsepunkten.) Vittnet: Nej. Ordföranden: Om icke vittnet hört Borg yttra sig med dessa ord, så vill jag fråga om vittnet hört uttrycket bedraga sina samtida? Villnet: Nej. (Här öfvergår domaren till andra och tredje anklagelsepunkterna och får samma svar.) Ordföranden: Då vittnet förklarat sig icke hafva hört Borg fälla de yttranden, som i dessa tre punkter varit framställda, så vill jag nu fråga om vittnet fann föredraget föröfrigt innefatta något smädligt eller lastande mot Gud, hans heliga ord eller sakramenten? Viltnet: Nej. Ordföranden (vill hr de Berg): har häradshöfdingen någon fråga till vittnet? Hr de Berg (reser sig från sin stol): Nej: (bockar sig och sitter åter ned.) Ordföranden: Har Borg någon fråga till vittnet? Hr Borg (han är såsom anklagad naturligtvis stående under hela tiden, men stöder sig med handen mot ett bord som står vid ett fönster): Nej! (och han bockar sig.) Ordföranden: Vittnets berättelse behöfver icke upprepas och vittnet behöfver icke uppehålla sig. Adjö! När samma scen upprepats flere gånger, börja slutligen åhörarne dra på munnen, oaktadt hr råd man Beurling iakttager all möjlig allvarsam värdighet. — Hr Pontins mål mot hr Franz Sjöberg påropades utan att käranden var tillstädes, ehuru kallad vid vite. På hr Sjöbergs yrkande fälldes klaganden att böta det försutna vitet och skall kallas ill nästa måndag vid äfventyr att om han icke då inställer sig, så anses han icke vilja fortsätta målet. — Ea qvinna, som håller brödbod, var stämd derföre att en karl fått öknamnet Julkusen. Hon hade sistlidne julafton då han och en gumma voro inne i boden, saknat en julkuse,; com kostade 2 sk., men hon nekade att hon beskyllt eller ville beskylla honom att hafva tagit den. Likväl gjorde han mycket allarm för att bedyra sin oskuld. Hans kamrater fingo reda på historien och nu kalla de honom Julkusen. Målet höll på att blifva nedlaggdt, men kärandens ombud fordrade 7 rdr 32 sk.:bko i rätlegångskostnad, och det tyckte svaranden var för