Aftonbladet – 12 augusti 1850, sida 2

Vid skenet af ett par facklor kunde man tydligt se de ankommande. Deras yttre utvisade något eget och äfventyrligt. De buro breda, trefärgade skärp öfver axlarne, och på hufvudet runda hattar, med tre stora strutsfjädrar. Nå, borgar-gesaeraln, sade den ene, en korpulent man af vidrigt utseende, är du ännu icke på väg till förrädarnes nedergörande?, Generalen gaf honom en föraktlig blick och fortfor att skåda ut i fjerran, der raketter uppstego och hornskall hördes. Vi sökte dig vid truppen, som står uppställd utanföre porten, sade den andre fremmande, en man med dyster min och blekt, af passioner härjadt ansigte. Jag söker beräkna fiendens styrka efter läger-eldarne, svarade generalen. Högst öfverflödigt! sade den förste, som talat. Hvarje tapper republikan expedierar åtminstone tio af dessa erbarmliga bönder; — och för dem som tänka annorlunda har jag ett godt, öfvertygande medel in petto. Jag har gifvit befallning om en ambulant guillotin bakom kanonerna.n Kapten Delrieul sade generalen kallt; öfverste Lebre:on skall sätta sig i marsch med första brigaden. Jag kommer genast. Hvad angår din guiltlotin, borgarrepresentant, fortfor generalen och en rodnad öfverflög hans sköna ansigte, så säger jag dig, att om du skymfar trupperna och låter se ditt bödelsredskap inom kanonhåll, så ger jag närmaste batteri befallning stt gifva eld derpå. Med dessa ord vände generalen sig om och gick skyndsamt nedföre vallen. Den der är mogen! Mort de ma vie! tror du icke detsamma, citoyen Carrier? Jag vill icke heta Jostph Lebon, om han icke vid första motgång skall få känna den nationella rakknifven.n Sådana äro de alla, de der herrarne af så