RIGAUDIER. EN HÄNDELSE UNDER KRIGET I VENDEE. AF X. B. SAINTINE. Trumhvirflar öfverljödo den krigiska sången, under hvilken republikens bataljoner om netten drogo ut igenom en af Nantes portar. Två män, hvaraf den ene i generals-uniform, stodo nära porten på fästningsvallen och skådade åt öster; de varseblefvo på åtskilliga håll uppstigande raketer, som besvarades ifrån motsatta stranden. af Loire. Ni sar, kaptens, sade mannen i generalsuniformen, att vi hafva hela Vendee-armån emot oss, eller åtminstone dElbee och Charette, med sextiotusen man. Jag har säkra underrättelser ifrån begge stränderna, och hvad angår Elbee är jag fullkomligt säker. Blott hans troppar uppgå till fyratiotusen man. De flesta äro från Bonage cch fanatiserade af presterne.n Huru som helst få vi en hård strids, sade den andre, en ung man af omkring tjugo år, hvilken på skärpet igerkändes som adjutant. Tillåter generalen mig en fråga: nöjes ni icke med att försvara fästningen och staden med våra tiolusen man, i stället för att med hälften denna styrka göra utfall mot fienden, af hvars mängd ni säkert kunna vänta, om icke att blifva slagna, åtminstone att tillbakakastas med förlust? Så kan visst hvar förnuftig menniska fråga, svarade generalen, imed en höjning på axlarne. Men ni vet ju, att jag står under ett dumhufvuds och en förryckts befäl — och det bör då icke förundra er, om ni finner oss begå dumheter.n År general Canclaux här?, ropade nu en röst på afstånd. Någon hördes svara derpå, och snart komm? två män uppföre vallgången.