utsatt för anfall och att den nu hemtat sig från sina mödor och ansträngningar, samt att den väntar med otålighet på nya strider. Genom den direkta förbindelsen med Rendsborg är, säger han, arma nu starkare än den var vid Idsted. I denna rapport omtalas icke ett ord om en strid, som den 3 dennes skulle egt rum vid Wohlde, nordost om Fredrikstadt, der ett kompani Slesvig-Holsteinare, förlagdt i en skans, skall bafva afslagit ett anfall af 6 till 800 man danskar, hvarom korrespondenter berättat i hamburgska och berlinertidningar. Enligt samma tidningar skola danskarne befästa sig söder om staden Slesvig, såväl vid det s. k. gamla som nya Dannevirke. Afven en fjerdedels mil söder om Eckernföhrde anläggas skansar; i Schlei bafva danskarne många kanonslupar. Hela Angeln är besatt af danska trupper. Denna triangel mellan Flensburg, Slesvig och Cappeln är af stor strategisk vigt; höga jordvallar, bevuxna med häckar, skilja här gärdena och åkrarna, så att det derigenom finnes en mängd småbefästninger. Afven vid Missunde anlägga danskarne en större befästning. Dea invid Altona på den s. k. Birger heide af en tetegrafdirektör Schmidt sammankallade folkförsamling, har blifvit förbjuden, med afseende på de otillförlitliga föreställningar om regeringens afsigter, som programmet innehållit. Då litteratören Springbom, som blifvit dömd för en politisk skrift, icke blef benådad af ståthållarskapet, förklarade han att ban ville sökal nåd hos landets lagliga hertig, Konungen af Danmark. Han förvägrades det och affördes till tukthus. Ett rykte omtalar, att tre bataljoner af Slesvig-Holsteinska armåen i Rendsborg vägrat att strida mot Konungen af Danmark, om ej Tyskland förklarar sig gilla och understödja striden. Detta låter något otroligt; men berlinertidningar berätta, att ståthållareskapet ansett sig behöfva förklara flera 88 af statsgrundiagen tills vidare utom kraft, hvilket gifver anledning tro, att andan i Siesvig-Holsteinska hären icke är sådan, som korrespondenterna åt tyska tidningarne berätta. En stor, högtidlig gudstjenst har blifvit hållen vid armen och nattvarden dervid utdelad. Kölnische Zeitung, som är mycket vred öfver stormakternas beslut i Londoner protokollet och som nu omtalar, att en ny konferens i London beslutat en ändring uti det förra af den 4 Jub, efter hvilken ändring, som likväl bibehåller hufvudgrunderna i detta, O1: sterrike skuol!e ämna ingå i öfverenskommelsen om bevarandet af danska statens integritet, förklarar sig sålunda öfver stormakternas mo-! tiver: De (stormakterna vilja, att infarten till Nordsjön skall förblifva i en makts händer, som är stark nog att bestå såsom obero:nde, men för svag för alt väcka deras bekymmer. Vi anse en fruktan. att de 1,300,000 danskarna med ett ungefär lika antal norrmän och tre mil-: lioner svenskar, eller ett förenad: Skandinavien med sina arma hj-lpkällor af saltad sill och furuträ skulle lyfta sig upp till en stormakt, så orimlig, att vi ej kunna taga det för allvar. Det är väl blott en den småaktigaste afundsamqet mot Tyskland, som är egentliga orsaken till förevånningen. Imedlertid anser Köleertidninger, att danska helstats-ideen icke kan genomföras af dem, utan att ändra den rättmätiga arfsföljdens och detta vore att bryta mot legitimitetsprincipen; sålunda visa, att le-! gitimiteren icke är en verklig gudabild i brons, utan har en vaxnäsan, såsom hertig Carl af Brunsvig länge påstått. FRANKRIKE. Den 1 Augusti diskuterade lagstiftande församlingen om inkomstbudgeten för år 1831. Regeringen hade föreslagit att reducera grundskatten med 17 centimer (d. v. s. från 117 till 100) eller inalles 27 millioner francs. Finansministern yttrade härom bland annat: Under närvarande svåra förhållanden är denna utväg djerf, men förnuftig. Mest af alla klasser hafva de åkerbrukande lidit efter februarihändelserna ; handelsoch slöjd-intressena mindre. Det är derföre rättvist och nödvändigt att bjelpa åkerbruksintresset.n Sedan ett amendement blifvit förkastadt antogs regeringens förslag. Diskussionn om 1851 års inkomstbudget fortsattes den följande dagen och afslutades den 3 dennes. Ett amendement af Charras, Latrade m. fl. om upphäfvande af accisen på dryckesvaror åstadkom en häftig storm, hvarunder Mathå af venstra sidan trenne gånger blef kall2d till ordningen och omsider bestraffad med den s.k. censuren (tadelsvotum, förenadt med förlust af en half månads arfvode och tre dagars uteslutning från församlingens sessioner.) Omsider blef det ifrågavarande amendementet förkastadt med stor majoritet. Samma öde träffade äfven ett amendement af Huguenin (ledamot af yttersta ven-l stern), att gradvis från 1 till 30 procent re-l ducera alla löner, pensioner m. m., som öfverstiga 1500 francs, äfvensom ett annat amendel. ment af Adelsvärd m. fl. medlemmar af majoI riteten, hvilket skulle förbereda införande af ; en inkomstskatt. Finansministern erhöll deremot rättighet att inom trenne år, räknade l från den 1 Januari 1831, föryttra statsskogsparker till ett belopp af 50 mill. francs. Man anmärkte, att sessionen den 3 dennes knappast var fulltalig. Tvenne yrkanden att! ERE VR mm ———