Aftonbladet – 10 augusti 1850, sida 3

den hoftjenst, hvartill ni erbjudit er, så vida icke min lifmedikus skulle finna sig uti att blifva er måg; i hvilken händelse jag, för hans skull, vill glömma den mig tillfogade förolämpningen.n Hertigen ringde efter en tjenare. Min lifmedikus skall genast komma hitl ropade han emot denne. Några minuter förgingo nu, hvarunder rektorn befann sig i ett högst förvirradt tillstånd. Han visste icke om han vakade eller drömde. ngestfull afbidade han utvecklingen af den olyckliga irringen. Ändtligen inträdde Albert i tältet. Här är min lifmedikus, medecina doktorn Albert Bergmanb ropade Wallenstein. Sög nu menniska, har ni nekat bonom er dotters hand, eller icke?a pDenne... han... doktor... er höghets lifmedikus? Och doctor promotus? ropade Fechner bestört, förvånad. Om ni vågar tvifla på mina ord, kan han visa er sitt diplomp, fortfor hertigen. Nirektor, tillade han, huru är det? Vill ni hafva honom till måg, eller tillträder ni den ärofulla lediga hoftjensten ?, . Det torde icke behöfva förmälas, att herr Ambrosius Fechner förklarade sig för det förra af dessa två alternativer. Hertigen blef sedan vänligare, Han meddelade sin lifmedikus åtta dagars tjenstledighet, för fullbordan af det beslutna giftermålet och afskedade ändtligen den lärde med en nådig bufvudböjning. Utkomne, ,inviterade Albert sin blifvande svärfar till sitt tält. Han kunde för sig icke förklara den sednares plötsliga stonesförändrin; lan ban meddetat den gamie sina eg öden, frågade han honom, huru förhållandet var med den hofbeställning, hvarom hertigen talat? Rektorn syntes helt förvirrad.