iceren tillsade dem, att frukost genast skulle tillredas för hertigen och generalitetet. Då men frågade officeren om skriftliga ordres härill, uppstod en häftig tvist. Under densamma hade grefve Isolani ankommit med ännu flera ;rupper. Desse omringade staden och ville bemäktiga sig stadsportarne. Nu ämnade rådspersonerna aflägsna sig, men Isolani befallte att gripa och fängsla dem. Borgrarne, som sågo detta våld, ville nu tillstänga portarne, men grefva Isolani förekom dem. På hans befallning öfverstego kroaterna murarna, öppnade portarne inifrån och nedfällde vindbryggorna. Irupperna inträngde i täta hopar i staden och började en vild plundring, förenad med mord. De fängslade rådspersonerna måste anvisa de rikaste invånarnes hus, hvilkas plundring-officerarne sjelfve åtogo sig ech prisgåfvo de öfriga åt menskapet. Rasande inträngde soldaterna i dessa och grymbeter och skändligheter begingos emot alla dem, som icke hunnit fly. Jag och de mina hafva med blotta lifvet undkommit. : Och hvad har blifvit af rektor Fechner och hans familj? frågade Albert lifligt. ,Grefve Isolani tog sitt qvarter i rektorns hus. Sannolikt bar det gått honom bättre än oss andra, ty en skyltvakt stod utanför huset. Troligen har den gamle, utan misshandling, undsluppit med en betydlig samma. Välan, mästarex, fortfor Albert, i det han tryckte några dukater i gubbens hand, tag detta och sök att undkomma till trakten af Iauer eller Schönau, der ni är utom armåeens stånd. Jag vill nu se till om jog kan förmå hertigen att skona :staden.n Sedan Albert i få ord för sin fordne herre förklarat sitt nuvarande förhållande och denne knappt kunde hemta sig ifrån sin förvåning och tacksamhet, svängde Albert om sin häst och återvände pilsnabbt till lägret. Ankommen dit