Illinvnvw nn oItvvossttos———— nn ALBERT BERGMAN.) EPISOD UR TRETTIOÅRIGA KRIGETS HISTORIA. AF C. v. WACHSMAN. Den 4 Oktober ankom han med armeen i närheten af Goldberg och uppslog der läger. Hjertat klappade lifligt hos Albert, då han från ligerhöjden upptäckte tornen i den stad, der han tillbragt så många lyckliga år och der den älskade bodde. Han blef mycket bekymrad i afseende på Goldbergs öde, då han såg grefve Isolanis kroater i oregelbundaa hopar spränga emot Goldberg, men han lugnades åter, då ban erinrade sig stadens starka befästning och rådet, som säkert icke skulle vara benäget att öppna portarna för maroderande skaror. Äfven trodde han, att hertigen skulle skona en stad, der han sjelf hemtat sin första vetenskapliga bildning. Men snart blef den unge mannen öfvertygad, att han häruti bedragit sig. Knappt en halftimma efter kroaternas afgång ilade en mängd flyende utur staden emot närmast belägna byar. De buro säckar och bylten på ryggen eller i händerna och sökte på omvägar undvika lägret. Albert, angelägen att få veta hvad som förefallit, besteg sin häst och jagade gent öfver fältet, för att fråga de flyende. Den lörsta ban mötte var — mäster Grimm, hans förra principal. Den ene af de mötande var lika förvånad som den andre och få ord af den gamle chirurgen förklarade hvad som tilldragit sig. Det är förfäörligb, sade frimm suckande, ,huru kroaterna husera i Goldberg. En trupp bade först ankommit, hvars befälhafvare fordrat att få tala med borgmästaren. Denne infann sig, åtföljd af några rådspersoner, och ofa ) Se ÅA, B. J4 178, 179, 181 och 132,