Professor Boströms Hejduk i Tiden. Det fins ett gammalt godt ordspråk, som tyder på, att Gud måtte bevara oss för våra vänner, men att vi nog sjelfve kunna reda oss för våra fiender. Sanningen af detta ordspråk torde medgifvas äfven af prof. Boström i Upsala, då till försvar af hans filosofi och satser, sedan dessa blifvit af publiciteten vidrörda, en anhängare uppträdt på ett sätt, att man kan göra sig förvissad om att försvaret icke varit ombedt. Professor B. har sina sidor, sina bizarrerier och sin politiska frenesi, men synes dock förtjent af ett bättre öde än att blifva föremål för ett slikt omhuldande. Sednaste gången hafva vi sett detta föga prisvärda protektorat uppenbara sig i Tiden för detta år, JV 43, der det talas om professor Boström i Upsala och en Aftonbladist i Stockholm. Att prof. B. för sin del icke haft någon vinst af detta försvar, det hafve vi redan antydt, men deremot har allmänheten deraf