antal för hvärje valdistrikt räknas icke efter samtliga de röstegandes eller röstandes, utan efter hela rösternas antal, hvilket i vissa provinser skulle komma att göra elektorerne fåtalige, och således lättare utsatta för bearbetning; och slutligen att valdistrikterna ärd så stora, att mången, som allmogen kan önska sig till elektor, torde komma att undandraga sig detta bestyr, af fruktan för den möda och kostnad, som resan till valorten komme att förorsaka. Dessa olägenheter äro visserligen icke att förbise, och i fall det nuvarande förslaget ej skulle blifva antaget, så är det angeläget att de eller andra likartade brister undvikas. Den förstnämnda suppositionen, att de små hemmansegarne ej skulle begagna sig af sin rösträtt, förtjenar i synnerhet en noggrann uppmärksamhet; och man kan icke annat än beklaga, att förbållandet dermed ännu icke blifvit föremål för en närmare undersökning eller för talrikare utlåtanden. Emellrtid är det, i följd häraf, ännu endast en supposition, hvars ianehåll vi måste tillstå icke synes oss stå fulit tillsamman med förhanden varande fakta, och vi utbedja oss få framställa skälet kull denna tanka. Tabellerna öfver den medelbara eller elektorsafdelningen utvisa nemligen, såsom vi cck redan förut sett i någon annan tidning erinradt, att om också två tredjedelar af de röstegande ibland bondeståndet inom denna afdelning skulle vara nog likgiltige för representantvalens utgång, att ej vilja göra sig mö dan att gå till kyrkan för att rösta, så ligger den återstående tredjedelen likväl öfver embetsoch tjenstemännen isammanräknade röstantalet. För att det skulle inträffa, att det byråkratiska elementet skulle ligga öfver vid valen, emot de röstandes af allmogen vilja, fordrades det således, antingen alt mer än två tredjedelar skulle blifva borta från valen, eller också att antaga, att bland de vid röstningen närvarande ibland bondeståndet, egarne af ett helt, trefjerdedels eller ett halft hemman skulle hafva intressen och åsigter stridande mot de mindre jordegarnes, och förena sig med embetsmännen, förutsatt nemligen att dessa rösta i en anda, som strider emot de sistnämndas intresse, hvilket likväl också icke alltid kan blifva förhållandet. Det förefaller oss äfven, att om en ny representation kom mer till stånd, hvarigenom den medelst de allmänna valen tillsatte representanten kommer att gälla något mera än för närvarande, då så mycket paralyseras af ståndsdelniogen cch sjelfskrifvenhe ten; om i följd deraf ett större värde äfven kommer att gilfvas åt de väliandes förtroende, så vore det nästan otänkbart, eller åtminstone fordras till antagande af tron derpå mera än en obestyrkt förmodan på förhand, att merän två tredjedelar skulle undandraga sig det ringa besväret att infiona sig vid sockenkyrkan, för att afgifva sin valsedel. Skulle också en stor del vara alldeles likgiltig för utöfvandet af en sådan rättighet, så synes det likväl knapp! tänkbart, att ej några erfarne och aktade bönder inom hvarje valmansdistrikt skulle finnas, med nog insigt af valens betydelse för folkets sak, för att till en början öfvertyga sina sockneboer om angelägenheten att ej låta denna rättighet ligga neder, och det är väl ingen tvifvel, att dessa då skulle så pass lyssna härtill, att åtminstone omkring hälften komme att rösta. Anmärkningen om olägenheten af de stora valdistrikterna kan icke heller frånkännas sin vigt, och obestridligt är, att det skulle betydligt underlätta valen och göra dem till ett mera pålitligt uttryck af menigheternas egen opinion, om elektorerne vore flera till antalet. Då likväl i denna punkt, likasom i afseende på det hela, frågan som skall afgöras endast är den, huruvida olägenheten är så stor, att en ovilkorlig fara deraf uppstår, så kan och bör det äfven komma i betraktande, att elektorernes antal i alla fall är större än riksdagsmännens, och att, såvida man anser det icke omöjligt att erhålla sjelfständiga och för maktens bearbetningar otillgängliga riksdagsmän, så måtte detta lika väl låta sig göra med elektorerne, som äro o:nedelbart kände af de väljande sjelf ve. Efter öfvervägande af skälen för och emot, så långt de befinna sig inom vår synkrets, kunna vi sålunda icke annat än förblifva vid den tankan, att de invändningar, hvilka här blifvit upptagna, icke ännu visats vara af den bindande beskaffenhet, att de tillintetgöra desannolikheter, som siffran af vallängderna gifver vid handen. Uti en så betydelsefull sak, som denna, får man ej göra ett sådant påstående alltför positift; men det synes åtminstone vara en pligt att bygga sina slutsatser på de premisser som finnas att tillgå, intill dess några andra med lika eller större visshet uppenbara sig, och det vore derföre särdeles intressant, om alla de pressens organer, som ej vilja afskära frågan med ett på lörband fattadt beslut eller deklamationer, utan uppriktigt söka lösa det problem, hvarmed vi här sysselsatt oss, nemligen hvilka utsigter vallängderna lemna, äfven ville å sin sida närmare utiåta sig, huruvida de finna någonting skäligt att invända mot hvad här blifvit framställt. På grund af allt detta hafve vi för vår del, efter en pröfning, som begynt med de starkaste tvifvel, likväl funnit oss af de statistiska förhållanderna ledda till en så vida förändrad åsigt emot den vi hyste innan vallängderna utkoramo, att om frågan uppställdes så, att det skulle bero på Aftonbladets utlåa