slut och betraktade sedan den unge mannen tigande, liksom öfvertänkte han något. Ni är här ifrån Friedland oeh står i hertigens tjenst?. började han ändtligen. Så är det, svarade Albert, i otålig afbidan på hvad som komma skulle, Jag är son af förre hofmästaren här. Nå, då måste ni känna folket i Friedland och isynnerhet de som voro i gunst hos förre egarenn, fortfor den förre. Ja, ädle herre, svarade ynglingen; jag känner noga menniskor och förhållanden här., Vore icke edra föräldrar i särdeles gunst hos friherre Reder ? frågade höfdingen. De voro det, svarade Albert. Och likväl ingick ni i hertigens tjenst? fortfor den förre, med forskande blick. Hvarföre skulle jag det icke? sade Albert. vHertigen är en stor och mäktig man. beundrad af alla, och jag boppas att göra lycka i hans tjenst.: Dessutom kan man ej vänta, att friherren återfår sin egendom.n Ah! tänker ni så ? sade slottshöfdingen leende. Då kan jag utan fara meddela er hertigens uppdrag. Se der, läs brefvetl Jag har erfarit,, skref Wallenstein till slottsfogden, att den farlige rebellen Christopher Reder drifver omkring i trakten af Friedland och söker uppvigla landtfolket. Derföre är min allvarliga befallning, att ni i Friedländska och Reichenbergska distrikten publicerar: att den som med honom inlåter sig i minsta gemenskap, är förfallen till förlust af lif, ära och gods, och att den, som öfverlemnar honom död eller lefvande i min hand, erhåller tiotusende gulden. Ofverlemnaren af detta bref, född i Friedland och der noga bekant, kan vara er nyttig vid anställande af efterforskningar efter bemälde Christopher Reder, hvadan n: eger att dertill använda honom. Skrifvelsens innehåll verkade på Albert som