Aftonbladet – 7 augusti 1850, sida 1

— Ur Snål posten hemta vi följande korrespondensartikel från Köpenhamn, hvilken ganska nära instämmer med det omdöme öfver krigets i Slesvig karakter och utsigter, som i går tillkännagafs i Aftonbladet: Köpenhamn den 28 Juli 1850. Om pressen verkligen kan entagas represeatera dea allmänna opinionen, det vill säza den sansade, upplysta, förståndiga folkopinionen, så råder der onekligen i våra tider en märkvärdig brist på öfverensstämmelse i åsigter emellan folken och regeringarne. De betydligaste och anseddaste publicistiska organer i Europa hafva, genomträngda af öfvertygelsen om rättvisan af Danmarks sak, efstyrkt ett blodigt afgörande af en strid, som redan länge varit fullt mogen till att afgöras genom Europa som skiljedomare, de hafva genom de kraftigaste och mest slående argumenter bevisat det omenskliga i dn kamp, som blott alltför länge rasat mellan medborgare i ett land, hvars regering icke har vägrat att uppfylla en enda fordran, so : gått ut på sann frihet och samfundsväl, — en kamp, som mera utgått från en blind fanatism än från någon rättvis och biliig begäran; — och lixväl hafva de europeiska stormakterna, ehuru fuilväl erkännande det onaturliga och förhatliga i detta krig, icke funnit sig föranlåtno att lägga sitt veio i vågskålen. At hvad diplomatiea hittillg uträttat i denna sak iaskränker sig till, att man slagit en krets omkring de stridande parterna och beredt det nittonde århundradets civilisation skådespelet af en ny, storarttd tjurfäktning, der menniskoblod och menniskoväl äro offret och den politiska fanatismon åtagit sig toreadorernas ståtliga roll. Och sålunda har det då kommit derhän, att vårt olyckliga fädernesland åter varit skådeplatsen för ett det blodigaste slag vår tid har att uppvisa, och som, huru ärofullt det än är för bjeltemodet och fosterlandskärleken, som åter här förherrligat sig, i min tanke är en fläck på en tidsålder, som anspråksfullt kallar sig för upplysningens och humanitetens. Om detta slag, som för få dagar kämpades i Slesvig med så utomordentlig förbittring å båda sidor, hafva tidningarne väl redan meddelat er så många detaljer som för närvarande kunna erhålles. Ni har deraf sett, hvad segern har kostat, och kunnat inse, att den är alltför dyrt köpt, för att kunna uppfylla nationen med oblandad stolthet öfver sina söners tapperhet och trohet. Har Slesvig ändtligen blifvit vårt, så har det likväl blifvit det till ett pris, som man icke utai rysning och innerlig sorg kan tänka på. Och det är ännu mycken fråga om icke detta är blott en rioga afbetalniog på de långt större offer som ännu förestå. Ty hvad skall väl den närmaste följden för Danmark blifva af denna seger, öfver hvilken våra fizaders organer, lika ömkliga och modfällda i olyckan, som öfvermodiga och storskrytarde i lyckans dagar, redan utstöta ett verkligt cimbriskt tjut. Månne man icke skall uppbdjuda allt för att åter fanatisera Tyskland och vända all den förbittring, som för närvarande gäser i dess inre, mot det lilla Danmark, som nu i mer än två års tid ensamt måst motstå sina mäktiga grannars öfvervåld? Och kusna väl regeringarne, äfven förutsatt att de hafva tillräckligt besinning och billighetskänsla att nu inse orättvisan af ett nytt krig mot Danmark, äfven utveckla tillräckligt kraft och fastbet att motstå ständerförsamlingars och massors hotande uppfordringar att komma det intressanta Slesvig-Holstein till hjelp ? Annu är ju dessutom freden icke ratificerad. D2 hinder, som man ganska väl kunde förutse skulle blifva uppresta för att försvåra eller fördröja denna sak, äro ännu långt ifrån att vara röjda ut vägen; och man gör sig så föga besvär med att uadanrödja dem, att tvärtom Preussen gör min af att låta det bero af den separatfred, denaa makt för sig sjelf afslutat, under den förutsättning, att den derigenom ingalunda är förhindrad att taga del i ett nytt krig, som en del af det tyska förbundet. Vi äro således, oaktadt alla de offer vi hemburit ich allt det dyrbara blod som flutit, icke en hårsnån närmare målet. Nu, liksom förut, beror vår ramtid på hvad stormakterna företaga, antingen de lå anse denna slagtoing för tillräcklig och, beatrakande den såsom en Guds dom, fålla ett afgörande 1itslag mellan de stridande parterna, eller de ännu vilja förblifva lugnt sittande som åskådare, ända tills illa stridskrafter äro upprifaa och alla bjelpkällor iuttömda. I alla fall skall det väl snart visa sig. Emellertid rycker vår segrande här raskt framåt och tår måhända redan en af de nästa dagarne framför Rendsborg. Dat kommer då an. på, huruvida vi få lå det sis:a afgörande slaget, som skall krossa upporets hydra i dess egen håla, eller om diplomatien iter skall lägga sig emellan och gifva sakerna en ny rändning. (Sn. P.) Från Kalifornien. i I utländska tidningar med sista posten föekommer ett sammandrag ur ett par tidninsar från San Francisco, nemligen A!ta Cali