Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 2

Re EE Or NRA Vas TC IK ENSE EEE sius Fechner gick med sora steg, som en Japiter toxans, fram och åter i rummet. Han: breda, af en tömd flaska Grösberger-vin rod ninde ansigte, blossade högre af yrede och det lurande lejonet, som han i skolan kallades, var nu förvandladt till ett rytande. Jag säger,, skrek rektorn, ined oupphörligt stegradt raseri, det var en injuria atrox,som Grimm, badaren, tillfogade mig, då han förmodade, att jag, Ambrosius Fechner, Rector Scholm et aräium lib:eralium Magister, skulle gifva min dotter till en skäggputsare, qvacksalvare och gatstrykare. Men Aibert B:rgman anse: ju för ganska skicklig i sitt yrke; sade modren. Skicklig? Ja visserligen; men i hvad? ropade rektorn. Expedilus —1i rakning! promus — i åderlitning! Perisus — i ögonspråk! O himmel och jord! — Min svärson skail ock vara skicklig; men in litteris, in doc:rina, in scientia? — dersf träffas hos badar-pojken intet spår. Han var den sämste latinare, som någonsin gått i min skola, och j:g erinrar mig ännu rätt väl, att han öfversatte satsen: Hec relata Scipioni sp m fecerat med: denna be rättelse hade gifvit spionen hopp., — Scipio — spion! O Cie-ro: O Latiniret! På den som så öfversätter växer icke ett enda godt hår. På en sådan har jag förslösat oleum operam — ja och möda. yHan är kanhända en klen latinare, men lock en skicklig läkaren; sade rextorskan. Jag har med mina egea öron hört allmänt yttras: att månza menniskor hide under lilla pesten förlidet år, den unge mannen att tacka för silt lif.n Vansinnae! galenskap! skrek reitorn. Huru kan någon vara en dålig latinare och en god medicus? Menniskorna hade utan honom tillfrisknat. Jag känner blott ett enda exempel, att en som var en klen latinare, likväl