ALBERT BERGMAN. ) EPISOD UR TRETTIOÅRIGA KRIGETS HISTORIA AF C. v. WACHSMAN. aJag ber dig, Albert, slå bort denna tankel, ropade Veronisa förskräckt. Huru! Jag skulle veta dig vars; soldat i den förfärlige mannens här, veta dig ibland dessa vilda skaror, som öfverallt beteckna deras väg med blod, brand Det är icke så illa dermed, som man diktarn, arimörkle Yynglivgen. Hertigen är en stor krigare; han kan såsonr hufvudanförare blott betkyira sis om det stora hela, och icke ansvara för tbvarie skändlighet som begås af underordn: te ånförare eler soldater... Du vet, hura marx jubibde vid svenskarnes hitkomst, ochhar ock säkert hört ryktet om de våldsamheter, som de utöfsat icke blott i kejsarens länder, utsn ock i sjelfva Brandenburg och Sachsen, dör man einottog dem som befriare och beskydsrex W Intet ord mera Atbert,!ont ettbbeslut som endast för: v:fivn kaw ihsitvalb intörlNeromika. Då du st vit, skall-jag tg I medemin mor, och jag tv:li:r 1c52 Om hennesosamtyeke. Vi skola sedan gemensamt bestorma min far med våra böner och tårar 16 Albert Ixalade Så Jinge om denvlyckliga följd derag ansträngningar hos för äldrsrne skulle medförap att Veronika slutligen trodde honönå, och begge målade siz nu en framtid så !skön och blomsters:rödd;-som denhågonsin bländat två älskande bjertan, På aftonen följsnde dagen inträffade irekto; Fechners hes, elt bögsv stormigt uppträde. Rek torskan gret, Yeronita gret, men herr AmbroBe ÅA. B. 4 176. 2