Aftonbladet – 5 augusti 1850, sida 1

IS Damnae lolvar I ch KUDBOFrelse HH e UBderofficer som ditkommer och tag st, ersättning för ditresan, 20 rdr pc kuörant, samt sil afgången ur tjensten re: ar till hemmet 0. s. Vv. Äiven visa påbud i Altona att emottaga blesserade i privata hus, emedan ias er och andra offentliga lokaler icke försiå, att de såraides antal är högst betydligt. I en proklamation som nämnde kr zsminister den 27 Juli utfärdat gifver han ;nsurgenterna hopp om bättre framgång, 1!y söger han: larmn är koncentrerad; alla rykien om afskurna kårer äro osanna; förlusten al !olx skall fyllas af de nyinrättade reservbata!j: na, så att arma skall blifva starkare än förs sJarst vid Idsted 0. s. v. Iran Kiel skrifves under den 23 sisti. Juli, att danskarne aftonen förut komsio:t till Eckernföbrde, men stadnat på Möän:eoberg och n reqv rerat lifsmedel från staden. Den deputason som utsändts till befälhafvare öfverste Knoobbe, hade fått löfte, att ingen skulle bortföras. Man väntade fiendens inryckning. Kanonerna voro redan borttransportersde. På Gefion var preussisk flagga hissa nöugt öfverenskommelse mellan chefen och befärhafvaren på ett danskt krigsångartyg. Från Slesvig berättas att danskarne uppfört sig der beskedligt och betalt alit med reda penningar. I Altona trodd2 man att det sns;: 4ter skulle komma till en drabbning vid Eide Sråthållarskapet i Kiel har deuv färdat en proklams:tion, hvari säses: r DD Jol utatt Mhäsen är tilibskaträngd, men ej besegrad; en position är tagen, men kan återtagas: lörlossningens timma iör Stesvig skall slå; iusesag är förloradt blott vi fast sammaahalis och äro beslutne att våga allt för vår rätt, ära och frihet;v O. s. Vv. General Willisen hade dagen förut utfärdat en proklamation till armån, hvari han säger: vi hafve förlorat slaget, men vi äro ej -laghe, om vi icke sjelfve så anse oss och förlora mods. Det vilje och skole vi ej! V; hafva ej förlorat någon materiel, och finna i Reodsborg allt hvad vi behöfve för att v ra !:sa starka som förut. Ailtså blott mod och förtroende! gren er pligt, varen ståndaktige och iydige, så är ingenting ännu förloradti!s Vidare om slaget vid Idsted. Såsom vidare detaljer angående detia slag; införa vi här följande korta berätte!ss ur Daunevirke; för d-n 25 Juli; MKi. ha!f 3 i morse ryckte vi åter fram och träffade Hoisteiaarn i Isted. Här fö Laessö, Trepka och mycket folk. Fienden a: -ig icke fördrifva, förrän vi afbrände byen. Nåcotsydligare vid Idstedoch Arnseeskog, stötte vi på fiendens hufvudstyrka; här stod hufvud bataljen. Skogens norra sida var förskansad, betäckt på båda sidor af sjöar och i fronten af mossar och hög ljung. Wåra trupper voro utsatte för eld från skogen och skansarne. Schleppegrells brigad började angreppet, kampen var gräslig. Kl. 4 e. m. vek ändtligen fienden. Fem fä! batterier från vår sida besköto skogen oafbrutet i 4 timmar; batteriet Mossin aflossade ensamt 700 skott; granater kastades öfver skogen på fiendens reserv. Batteriet Baggesen led mest, chefen blef sårad i vensta armen och iagen till fånga. Här utmärkte sig i synnerhet fvotgardet, tog 3 kanoner, tillbakadref ett kavalleriangrepp.a Biand de sårade Slesvig-Holsteinaroe nämnas, utom Baudissin, äfven sjelfva Willisen, v. der Tann, Lätzow m. fl. I slaget stod centern uader Willisen vid Idsted; den högra flygeln under v. der Horst från Wedelspang intill Stien; den vensira, först under Baudissin, och då denne blef sårad, under v. d. Tann från Heligbek intiil Treneån vid Sollebro. Trupperne voro således uppställde i en framböjd linie, nästan i halfeirkel, hvars basis var vid Midsunde och Söllebro, och yttersta puntt vid Idsted. Det vlagas öfver, att ingen sammanhållning fanns i manövrerna, alt artilleriet och kavalleriet stundom hindrade infanteriets rörelser, under det man berömmer danskarne för det förträffiga utförandet af deras bataljplan. Major v. Baggesen och major v. Biälow uppgifvas vara illfångatagna af insurgenternenx. I ett bref från en person vid danska hären skrifves: Det var eit kritiskt ögonblick, då.general Willisen, förtviflande om slagets utgång, ville göra sista försöket att vinna segern. På n gång kastade ban tre bataljoner emot våra vancerade kolonner, i hopp att bringa dem i örvirring — men det lyckades icke — nästan Ila de tre bataljonerne blefvo tillintetgjorde. reneral Schleppegrell var fallen; hans adjutant, öjtaant Vaupel, förde en kort tid brigaden; lå sprang general Meza (som war vid hären itan något specieit värf, enär hans helsotilltånd icke tillåter honom det ansträngande iltlifvet) bort från generalstaben och satte sig spetsen för våra bataljoner, som nu under urrarop stormade framåt. Baggesens batteri ar ett ögonblick taget af fienden, men togs illbaka, och fördes af löjtnant Lönborg. 1:sta ch 11:te bataljonerne hafva lidit utomordentgt likaledes 4:de dragonregementets 3:dje Ivadron. Hamburgska tidningar för den 30 Juli medela general Willesens tredje armå bulletin, dat. endsborg den 27 Juli. Den visar, hvad ställingarne och striderna den 24 och 25 angå, ngefär samma förhållanden som danska öfver;neralens rapport hvilken vi redan meddelat; en det märkvärdiga i densamma är, att geeralen uppgifver sig icke hafva förlorat några ngar, men väl tagit 4 till 500.; då såsom an finner af-Köpenhamnsberättelserna likväl ira 4,500.fångar ditkommit. Generalen uppfver vidare, att hans armeicke förlorat baige eller förråder. Detta synes varit en gifn följd deraf, att några förråder icke funnits Slesvig och att parken samt trossen så tidigt sändes, att det ser ut som generalen sjelf dris hoppats på möjligheten att motstå dan