Aftonbladet – 3 augusti 1850, sida 3

dina föräldrar utverka deras samtycke till vår förening. Du vill det, Albert, och jsg lofvar det; — men, o Gud! jag anar en olycka, sade Veronika sorgset. Betänk, att ännu vet mr far ingenting beståmdt om vår kärlek, ehuru han sannolikt anar den; men då han får visshet derom, kan det vara förbi med våra sammankomster.n Men jag uthärdar icke längre denna ovissbet, sade Albert, Nu just inträffar det enda tilifille, då det vore möjligt att med någon utsigt och framgång hos dina föräldrar anhålla om dig — och detta tillfälle skulle jag lemnd oförsökt? — Ett lyckligt ögonblick, som kanhända aldrig återkommer, förde mäster Grimm på tanken, att för mig grunda ett bättre öde, och jag skulle otacksamt afslå hans ädia anbud? Skulle jag af feghet, af fruktan att erhålla ett afslag, icke våga försöket att uppnå min en och högsta lycka?n Du får se, Albert, att detta försök skiljer oss, cm icke för alltid, åtminstone för lång tidn, sade flickan med djup smärta. Icke för alltid, Veronika, om du blir mig trogen,, fortfor den unge mannen. Jag är icke förnäm nog för dina föräldrar. -Välan, vägra de mig din hand, vill jag omfatta ett annat yrke — jag vill utmärka mig, söka vinna en högre rang i samhället, eller — gå under vid försöket., O, för Guds skull, Albert, du förskräcker mig!s ropade Veroniks. Sig, hvad ämnar HLR soldat. Jag begfver mig tll bertis Friedland här. Många af lägre stånd — simpla ryttare — hafva der gjort lycka, samlat rikedom och rykte. Hvarföre skulle icke äfven jag kunna i Wallensteins bär förvärfva rapg, ära och lycka? (Forts.