Aftonbladet – 3 augusti 1850, sida 2

— Från Abo skrifves: Den varma och klara väderleken fortfar. Vextligheten håller på at förtvina af torka; sjukdomstillståndet i stader bar ej förbättrats. — mad — Folkets Röst för i dag innehåller ett bitter utfall emot borgenärernei Hammarsköldska konkur en, för det de tillstyrkt ryttmästaren Hsmmarsköld: anhållan att få hemkomma på lejd. Hela arsenaler af projektiler är i anledning häraf anlitad mot Ham. 1 nimnen skurk, bodrogare m. m. sprake jsäsom i et fyrverkeri. Låt nu vara. att ryttmästa ren Hammarsköld förskyl!lat denna behandling, då s? minga blifvit lidande i föijd af hans öfverdåd i spe kul!ationsväg och deraf följande fallissement; men di ändamålet hvarföre Hammarsköld skulle erhålla lejd icke kan vara något annat, än att han derigenor måtte kunna bjelpa vid konkursens redande till kre ditorernes fördel, så begripa vi ej hvarföre det skull ligga något ondt i en sådan lejds beviljande, hvilke: ej medför någon befrielse från de ansvar, som enlig! konkurslagen möjligen kunna gäldenärer ådömas Dylika deklamationer, som de i Folkets Röst vic detta tilifälle, kunna således ingalunda befordra de bedragna kreditorernes bästan, utan på sin höjd behaga den tanklösa hop, som ej tager någon kännedom af sakernas rätta beskaffenhet. — Af underrättelserna från innevarande iår: iandtbruksmöte i Orebro, bar man bland anna: förnummit, att flertalet af detta mötes medlemmar ansett de allmänna landtbruksmötena hädanefter icke böra hållas mer än hvart tredj. år och, så vidt vi fattat rätt, blef äfven beslutadt, att nästa landtbruksmöte, som blir i Lidköping, ej skall hållas förr än år 1853. Ea sådan opinionsyttring är af alltför betydande art, för att ej påkalla emgranskande upp märksamhet. Såsom man vet har det väl varit hvarje års landtbruksmöte medgifvet, att bestämma tid och ställe för det nästföljande. Men huruvida detta medgifvande må tolkas så, att det kan medföra en makifullkomlighe: att huru länge som he!st uppskjuta tiden för ett påföljande möte, hvaraf, om man ville utdraga linien, , skulle följa, att det stode i ev nuvarande pluralitets skön att besluta ett upps of ej blott på 3, utan hvarföre icke lika väl till 5 eller 10 år, det finnes väl något skäl att betvifla. Ja, vi våga till och med påpåstå, att en sådan rättigbet alls icke existerar, och skälet härti!l är, alt det finnes många flera landtbrukare i landet, än de som i år varit samlade i Örebro eller för två år sedan voro det i Stockbolm, o. s. v., och att om landtbruksmötena utgöra sammanträden af nå. gon vigt för landets förnämsta näring, hvilket måtte förutsättas, då de blifvit med lifligtiet omfattade af regeringen och erhållit bidrag af statsverket, så kan det icke heller bero på den tillfälliga pluraliteten vid ett möte, hvilken för öfrigt icke har uppdrag att agera såsom någon myndighet å det frånvarande större antale!s vägnar, att fatta beslut som inskränka de tillfällen landtbrukare i andra provinser kunna önska sig, att nästa och de följande åren sammanträda för enabanda ändamål. Vi taga sålunda för afgjordt, att den åsigt, bvari pluraliteten stannat, icke kan kowma att betraktas annat än såsom en af de för tillfället tillstädesvarande uttryckt tanka, hvars motiver man ännu ej haft tillfälle se närmare utvecklade i berättelserna, men anse emediertid icke olämpligt framställa några skäl, hvarföre den icke synes böra godkännas. FEgeatligen kan man väl inse, att orsaken till det ifrågavarande beslutet ej kan vara någon annan, än pluralitetens öfvertygelse, alt mötenas förhandlingar icke erbjuda ett nog stort irtresse, eller de anföranden och diskussioner sm dervid förekomma, äro af nog lärorikt innehåll, för att förtjena återkomma hvarje år. Långt ifrån att bestrida sanningen af en sådan anmärkning, torde visst de flesta gå in på att ej så ringa del af hvad som yttras öfver föredragningsämnena, måbända kan hänföras till hvad man plägar benämna kallprat; att stundom intet resultat kan dragas af en diskussion, då den ene ledamoten uppgifver en erfarenhet, den andra en motsatt, utan att någondera gör reda för sin åsigt på ett rationelt sätt, samt att sålunda kanske mer än hälften af de muntliga förhandlingarna kunde vara borta utan serdeles skada. Man finner äfven, att åtskilliga af de ämnen som förekomma äro af sådan art, att deras utredning och besvarande skriftligen sannolikt i de flesta fall blefve af en mera omedelbar och positiv nytta. Detta oaktadt tveka vi likväl icke att beklaga, om de kommande mötena skulle bifva prorogerade mer än till det kommande året, och tro att det besvär och den kostnad, som de medföra, ingalunda äro förspillda. Det lärer nemligen ej bestridas, att hågen för en ändamålsenligare landthushållning, för hvilken så mycket i vårt land ännu återstår att göra, innan kunskapen derom hinner sprida sig äfven öfverallt bland allmogen, haft en ganska stark stimulus uti landtbruksmötena, och hemligheten af förbållandet mellan orsak och verkan ligger ingalunda så mycket uti djupsinnigheten af de särskilda talarnes yttranden, som fastmer deruti, att dessa möten bidragit att i allmänna tänkesättet höja landtbruket ifrån en, om vi så få säga, blott privat, till en allmän, nationell angelägenhet, och innebära ett erkännande från de inflytelserikare och bildade klassernas sida, ati den tid är förbi, då man plägade säga, att den som icke dugde till något annat, kunde ge sig till landtbrukare; att denna näringsgrer tvertom, för att bedrifvas med fördel, och icke antingen på slump eller blott efter gammal slentrian, lika mycket som något annat yrke,