Aftonbladet – 3 augusti 1850, sida 2

sextonde år. Icke dess mindre hade i Veronikas unga bjerta rörelser redan uppenbarat sig, hvilka skul!e göra henne bekant med lifvets fröjd och smärta. Midt emot rektorns boning låg ett hus, på hvilket tre vid en lång jernstång fästade messingstallrikar eller bäcken bängde som skylt för Rådets badoch rakstugar, som inrättningen hette. Här bodde kirurgen Eusebius Grimm, en man med vidsträckt praktik, som icke biott regelbundet rakade, purgerade och åderlät det högvisa rådet, utan äfven alla andra, så väl andliga som verldsliga Goldbergare, ifrån -den högste till den riovgaste; han bistods äfven troget och nitiskt vid stora eller lilla pesten, som man vid den tiden kallade de olika epidemierna. Till sitt biträde bade han två famulis, d. v. s. gesäller, hvilka rakningen isynnerhet ålåg och dem man hela långa dagen såg trafva upp och ned på gatorna i detta bestyr. Hr Eusebius Grimm stod, i särdeles gunst hos rektor Fechner. Väl gällde han icke hos honom för en lärd, men ban värderade honom dock i allmänhet för hans kunskaper. Elan intog hvarje månad en af mäster Grimm tillagad dosis pilIr och då medletpurnktligt åstadkom önskad effekt, så sade han: rådsbarberaren känner min natur och förstår i grund sitt yrke, hvilket dock alldeles icke förundrar mig, ty ehuru han icke är någon stor latinare, misstager han sig dock aldrig på genus och casus. Med ochirurgi famulim var rektorn så my t min(dre belåten. Han dem skäggskrapare och yneb: Ygen kunde anfö tro sig, alldenstond de icke förstodo jett enda ord latin och voro nog oförskämda att bela timmar ligga i fönstren och genom fräcka bliekar molestera ärbara jungfrur och döttrar i ansedda familjer. Beskyllningen var icke så alldeles bämtad ur luften, och härifrån härledde sig ock rektorns särskilda ye