Aftonbladet – 3 augusti 1850, sida 2

ja kanske mer än de flesta andra, lemnar uta rymme till vidare utveckling och till sitt bedrifvande fordrar en förening af de vetenskapliga grundernas kännedom, erfarenhet, flit och uppmärksamhet, samt att en jordbrukare med dessa egenskaper och nit för sitt kall numera intager en lika bedrande plats i samhället som någon annan medborgare. Det är klart, att ett sådant jordbruksyrkets erkännande såsom en allmänhetens eller nationens sak, genom de ifrågavarande mötena, om också den omedelbara frukten af: hvad vid hvarje sådant tillfälle talas, skulle vara ingen, i alit fall måste medföra den indirekta nyttan, som är af oberäknelig fördel, att utgöra ett lystringsord för den stora kärna af befolkningen, som sysselsätter sig med jordbruket, att småningom väcka de slumrande till uppmärksamhet på, att någonting likväl måtte finnas att ännu lära, samt att egga andra till mera håg än de förut egt och sålunda frambringa en totalprodukt af lifligare enskilda föresatser och bemödanden att inhemta hvad som kan leda till förkofran och framskridande, bvilket för bvarje år skall frambringa en ökad nationalvinst, och tillika i sig sjelf utgör ett andligt kulturmedel, derigenom att det sätter de högre själskrafterna i verksamhet. Denna vinst skall i vår tanka otvilvelaktigt förminskas om landtbruksmötena hädanefter blifva bållna mera sällan. Man bör nemligen besinna, att vi bär i Sverge hittills befunnit sig i ett slags barndomstillstånd af ovana och tafatthet, så snart fråga varit om råds!ående sarnmanträden. En naturlig följd häraf är, att man ej kunnat begära af de första mötena, att de skulle prestera mycket stora positiva resultater; ia, att icke ens man ännu kunnat samla tillräcklig erfarenbet om den ändamiålsenligaste planen för deras verksamhet. Bland de brister som af sådan anledning kunna märkas, anse vi en af de bulfvudsakligaste vara, att alltför många frågor bhfvit framställda till öfverläggningsämnen i jemförelse reed den korta tid, som för hvarje möte kunnat bestås, och öfverbufvud vill det synas, som om man lemnat alltför stor uppmärksamhet åt en mängd frågor om serskilda experimenter, hvaraf många icke ens kunna tillförlitligt eller annat än fragsmsentariskt besvaras under en muntlig diskussion, i stället att mera uteslutande hålla sig vid öfverläggningar dels om hvad som kan anses utgöra de tillförlitligaste grundelementerna i en ändamålsenlig kunskap om jordbruket, de!s också om tjenligas!e sättet att få denna kunskap spridd till det största möjliga antal af landets jordbrukare. Ty bvarje bildad man vet, att vetenskapen, serdeles på de sista 15 a 20 åren, gilvit vid handen vissa vetenskapliga grunder för jordbruket, likasom i bvarje annan teknisk handtering, men det är äfven kändt, att de icke ännu bunnit meddela sig åt allas öfvertygelse, emedan en tid funnits, då det såkallade lärda landtibrukets experimenterande ganska ofta misslyckades, bvilket förbållande i detta, som andra fall, väckt misstroende emot thbeorierna, men i sjelfva verket förorsakats endast deraf, att man blindt försökt vissa recepter, utan att sjelf kunna pröfva deras mer eller mindre tillämplighet på olika ställen, det vill säga, utan att ega någon säker vetenskaphg theori. Det är likväl gifvet, att i samma mån personer, som vinnlagt sig om forskningar i yrket, få tillfälle att samrådas — och detta sker icke blott i tal till protokollet, utan lika mycket konfidentielt och genom knytande af en personlig bekantskap, som sedan fortsättes genom skriftvexling eller personliga besök, för att med egna ögon inhemta andras vunna resultater — så skall ej blott det praktiska af yrket komma att hvila på en säkrare theoretisk grundval, utan man skall ock småningom vinna mera klarhet om, hvad som egentligen behöfver och bör afhandlas. Just derföre, att ganska mycket häruti ännu iterstår, vore det, enligt vår öfvertygelse, en stor skada, om den af pluraliteten vid Örebro andtbruksmöte uttryckta tanke skulle gå i verkställighet, hvilket vi boppas ej måtte ske, lå saken beror af regeringen, sota hittills bBerömligt intresserat sig för denna sak. Det är möjligt, att hvad vi här anfört kan vederläggas med skäl, som icke äro oss bekanta, och i sådant fall skall det ej vara oss emot, att i Aftonbladet lemna plats för en replik; men sjelfve hafva vi icke kunnat uppläcka något giltigt skäl för pluralitetens beslut, om det också erkännes, att de smärre landtbruksmötena inom de särskilda länen hvar för sin ort äro af stor nytta. — Flera tidningar hafva berättat, att kapenen vid Götha artilleriregemente, Zachrisson — densamme som sistlidne år var föremål för åtskilliga förföljelser i och för sitt deltagande i Götheborgs reformsällskap — skulie rn sr Or Å mm LL IL afeslhafososnsmnsnn JL AM ss är