Aftonbladet – 2 augusti 1850, sida 3

BLANDADE ÄMNEN: LUDVIG XVIII PÅ STENSÖ. Uti en skildring af Gustäf Wasas landstigning vid Stensö utanför Kalmar den 54 Maj 1520, berättas af! Calmarposten en tilldragelse som icke torde varal känd af den större allmänheten. Den 2 Okt. 4804 skall Stensö blifvit besökt af den landsflyktige Lud-! vig XVIII. Den olyckliga fursten stod en lång stund tankfull och tigande framför den väldiga sten som utmärker den plats, hvarest Gustaf först beträdde fosterjorden efter sin flykt utur fångenskapen i Danmark. Derefter böjde exkonungen sig ned och kysste : stenen, samt uppskar slutligen med sin pennknif en ! tor.va af den jord som Gustaf Eriksson trampat, inlindade den i en näsduk, för att, såsom han yttrade, förvara densamma till ett heligt minne. När han afreste från Kalmar, öfverlemnade hanl till landshöfdingen friherre Ankarsvärd följande inskription att inristas på stenen: Gustavo IV Adolpho feliciter regnante Ludovicus XVII Rex Franiex Navarra Regno avito pulsus In Svecia Bon exsulans Sed Calmariz gratissimo hospitio fruens, Oram, Ubi Gustavus I:mus Liberator å Rex Svecia Danorum insidiis elapsus Die XXXI Maj MDXX. appulit Uti tanti viri vel vestigia coleret Invisit Cal. Octobris MDCCCIV. Inskriften b finnes redan i betydlig mån utplånad, och ofvanstående pålitliga kopia deraf torde kunna tjena till klaf för dem, som söka att ur de mossbelupna, nötta bokstäfverna utleta -en mening. Sällskapet Å. M. i Kalmar har öppnat en subskribtion för uppresande af ett monument på detta ställe och Kalmarposten föreslår att hvarje år med en folkfest fira minnet af den 31 Maj 1520. — MÅLAREN J. BogtLunp. En korrespondent till M. Snp. skrifver: I Mänchen träffade jag en svensk konstnär, målaren J. Boklund, bördig från Skåne, som nu har redan i trenne år vistäts i Mönchen och på könstföreningens utställningar haft flere taflor, .som gjort lycka och straxt funnit afnämare. Han är hufvudsakligast genremålare och bearbetar inom denna gren af måleriet, hvad jag skulle vilja kalla den historiska genren. Perioden för trettioåriga kriget och synnerligast hvad som rörer Gustaf Adolfs och svenskarnes uppträdande i Tyskland, omfattar han med synnerlig förkärlek och från denna tid väljer han ämnen för sina genretafior. Han har gjort många studier från den tiden. För ögonblicket var han sysselsatt med en tafla, som lofvade rätt mycket. Den föreställde en klosterplundring under nämnde krig. I fonden ser man Tillys begrafningsort, det ståtliga-klostret Alt-Oettingen, utmed hvars gråa väggar vinrankan; slingrar och Aetar sig väg; vid brunnen på gården sitter den svenske höfvidsmannen och utdelar befallningar; på motsätta sidan af förgrunden hållas en hop munkar fångna, af hvilka ep, ännu sedan allt hopp tyckes förloradt, synes anropa, krusifixet om; hd mot kättarne. En af de bevakande knektårne leder Hånande munkarnes uppmärksamhet på de ståtliga klosterskatterna, hvilka som bäst af soldäterna bäras nedför den höga klostertrappän. Dåt är i få draåg hela kafakteren af detta krig: religionsbat och vild roflystnad: Ännu en tid ämnar Boklund qvarstanna I Mönchen; huIruvida han sedan återvänder. till fosterlandet, är ovisst AK AASE — OM EN FÖRMENT QVARLEFVA AF DE GAMLE LIVERNE. I vetenskapsakademiens i S:t Petersburg den 29 December 4849 upplästa årsberättelse I meddelas en uppgift af statsrådet Sjögren rörande en li Liffland bosatt förment qvarlefva af de fordna LiI verne: Under en resa 4846 i Liffland erfor akademikern I Sjögren, att i östligaste delen af Walska kretsen, vid floden AÄs källor, lefde bland Latischerne en afskiljd Istam, som talade en egen dialekt, olik infödingarnas. Denna stam kunde, enligt hr Brakels åsigt, härstamma från de gamla Liverne, ortens ursprungliga inlvånare; hvilken åsigt vann ännu mera styrka deraf, latt en af byarna i kretsen bar namnet Liw. Ehuru