Aftonbladet – 2 augusti 1850, sida 3

domen S. Hoka, belägen i Asarums socken. Kort efter köpet blef han tillfrågad -om -hangicke ville afstå densamma, hvarpå lemnades ett nekande svar. Detta har hr Lengqvist sedermera fått bittert ångra; emedan så väl han sjelf, som hans egendom, allt sedermera varit utsatt för de gröfsta våldsgerningar. Så har å en vid egendomen befintlig såg föröfvats hvarjehanda våldsamheter, hvilket föranledde hr LL. en afton att, åtföljd af tvenne sina söner, begifva sig till sågen för att söka försvara sin egendom. Ditkommen fann han för sig bonden Johannes Bengtsson från Pehr-Nils-Hoka sysselsatt med föröfvande af hvarjehanda ofog och våldsgerningar. Då L. före. höll -honom detta, fattade genne L. i rockkragen och kastade honom i strömmen, derefter föröfvades samma våld mot L:s ene son. Ett lika öde var ämnadt andre sonen och hade äfven gått i fullbordan om icke nidingen blifvit hindrad af L:s dräng. Att L. och dess son icke omkommit i strömmen, får helt hållet tillskrifvas Försynens skickelse, emedan det var bofvens mening att kasta L. och dess son i den starkaste forssen; men under bemödandet att slita sig lösa, kommo de så långt tillbaka, att fallet skedde på ett ställe, bvarest strömmen ej var så stark eller djup, att räddning blef möjlig. Att nidingsdåd någon gång-föröfvas i tysthet, och då ej föranleda några åtgärder till deras upptäckande af skäl, att nidingarne ej äro kända, kan vara ursäktligt; men att, som nu är fallet, våldsgerningarne kunna begås midt på ljusa dagen i flere per: soners närvaro, utan att föranleda kraftiga åtgärders vidtagande mot de öfverdådiga bofvarne, synes vara både oförlåtligt och oförsvarligt, och vi kunna icke neka att vederbörande låtit komma sig till last en efterlåtenhet, som svårligen kan ursäktas, helst när omnämnde förhållande är allmänneligen kändt, och lagen i sådant fall lemnar ganska tydlig föreskrift. Denna föreskrift finnes i rättegångsbalkens 4 kap. 4 S sednare mom., som lyder så här: Nu kommer allmänt rykte up om groft brott, och finnes ther skälig misstanka till, bude ock Häradshöfding ser skilt Ting, äntå att ingen therå kärers, Att ryktet om detta våld varit så vida spridt, att den åtmin stone kommit till ortens länsman, är så mycket mera säkert, som handräckning ti!l våldsverkarnes gripande varit hos honom begärd och i sådant fall borde det, så vida länsmannen icke gjort sig förfallen till alldeles oförlåtlig försummelse, genom dess rapporter vara kändt både af kronofogde, domåre och länss yrelse. Omnämnde Jobannes Bengtsson i Pebr-NilsEoka lär hafva trenne bröder, hvilka alla gjort sig på det mest betänkliga sätt illa kände. En af dem lärer vara dömd till fästning, men besynnerligt nog har denna dom icke blifvit verkställd. (Sölve. m— een