Aftonbladet – 2 augusti 1850, sida 2

— Från Umeå skrifves i sednare hälften af Juli, att man der i staden kommit underfund att falska silfvermynt å s:dels rdr sp. eller 24 sk. insmugits uti rörelsen. De efterapsde mynt af denna valör, som bittills förekommit, äro träffande likt eftergjorda, men sakna klangen. Man har bittills sett endast tre sådana silfvermynt, hvaraf en okänd bonde skall innehaft ett och vexlat det i en bod; ett annat exemplar lärer vara af en annan bonde öfverlemnadt till konungens befallningshaivande och ett tredje skall hafva anträffats hos em tiggargosse, som säger sig hafva erhållit det af en bonde. Någon ytterligare upplysning har ännu icke kunnat erhållas. — I Öresunds-posten läses: Vi anse oss, af förekomna anledningar, böra än en gång fåsta allmänhetens uppmärksamhet på ett förhållande, som förut varit i tidningen vidrördt, att nemligen de gamle bankosedlarna af 40 och 44 skillingars valör på intet vis äro underkastade någon preskriptionstid eller annars i något enda afseende misstänkliga, utan att de tvertom äro af den fullt lagliga halt och giltighet, att man måtte önska sig endast hafva tillräckligt deraf till döddagar. Det är i sanving en ganska egen omständighet, ätt just desså hederliga papperslappar, hvilka i den sista tiden blifvit från bankens gömmor utsläppta alldeles nya, friska och ungdomliga, som uppväckta sjusofvare, skola råkat ut för en misstro, hvilken mången af deras kamrater 42och 418-skillingarna långt snarare kunde förtjena. Dubbelt märkligt är, att en sådan misstro, hvilken ofta vållar icke litet krångel i handel och vandel, fortfarande egnas dessa 10och 14 skillingar banko till och med från affårsmäns sida, hvilka borde vara bättre underkunniga om hvad till myntväsendet hörer., ———K