Aftonbladet – 1 augusti 1850, sida 2

Och hon berättade hela förloppet om den onåd, hvari hon fallit, äfvensom orsaken dertill. Som jag tycker,, yttrade grefven, efter att stillatigande hafva afhört hennes berättelse, så har du icke fallit i onåd, utan sjelf visat dig onådig. Dessutom undrar jag alls icke på hertiginnan; ty hvad iall verlden hade du att göra med mamsell Hagman? Var väl hennes umgänge passande för dig?... Jag vet hvad du har att invända om hennes goda hjerta, hennes mildhet och saktmodighet, hennes djupa känsla af sin förnedring, m. m. Jag vet ock att, om blott en prest hade läst välsignelsen öfver henne, vore hon den mest beundrade, älskade och högaktade qvinna inom Sverges landsmären; ty så många dygder och så mycken älskvärdhet har hon. Men icke duger det derföre att du, en ung, faderoch moderlös flicka, trotsar verldens fördomar och förnedrar dig sjelf genom umgänge med en förnedrad qvinna, ty det är dock mamseil Hagman. Du har ställt ganska illa till för dig, min lilla Sigrid, och du skall bestämdt blifva ett talimne för både hof och stad, så vida du icke senast gifter dig. Och med hvem vill onkel att jag skall gifta mig? Kanske med den lättsinnige Stjernerona, som jag för min död icke kan fördraga... eller med den gamle enklingen Wrede, som är en löjlig fjesk ? Med ingendera, mitt barn. Jag vill att du skall förena dig med den, åt hvilken din saliga farrsor från barndomen ämnade dig. Med kusin Clas?... Hm!... ja — hvarför icke? Men han vill bestämdt icke hafva roig.n Du bedrar dig storligen,, svarade förmyndarer, och samtalet var för denna gången slut, emedan en främmande kom och afbröt det. Sigrid flyttade åter till grefvinnan Meyerfelt och redan följande söndag förkunnades från