Aftonbladet – 31 juli 1850, sida 3

honom med handen. -— Hr Sjöberg anmärkte der. vid, att då Falk fällt ett sådant yttrande som de nyssnämnda, lärer tillskjutningep, just icke sket med så lätt hand. Såväl korporalen Falk, som de tre soldater, hvilka fått befallning att iobära Falkert i arresten, bestredc att Falkert blifvit omkullskuffad på golfvet eller at ett sådant yttrande, som det ofvannämnde, dervic blifvit fäldt. Sergeant Ek bad att till sin förra berättelse fi tillägga, att då han dagen efter Falkerts död träffat fanjunkaren Wallander på gården, hade denne yttrat nånger och ruelse öfver Falkerts död, ehuru han dock ej kunde påminna sig ordalagen. Åfven bad Ek att till protokollet få anmärkt, det fanjunkaren Wallander allt som oftast misshandlade soldaterne, så att de ofta dervid blefvo sanslösa, gingo med blodviten och blånader, o. s. V. Fanjunkarn Wallander, hörd öfver den förstnämnde omständigheten, bestred Eks uppgift såsom sanningslös. Han hade väl yttrat sin ledsnad öfver Falkerts död, emedan han varit en duglig och användbar sol dat, hvarföre han saknade hans bortgång; men han bade iogen delaktighet i hans död. Då ingenting i målet vidare förekom, förklarade br Sjöberg, att han ville föra talan emot fanjunkaren Wallander, för det denne låtit arrestera Falkert uti ett så redlöst tillstånd, som det hvaruti denne vid arresteringstillfället befunnit sig, samt emot korporalen Falk för den våldsamma behandling han låtit Falkert undergå uti arresten; hvarföre notarien Sjöberg begärde målets hänvisning till rådhusrätt, hvilket bifölls. — I dag har ett märkligt mål förevarit uti poliskammaren, angående en kallelse, som polisbetjen.erne Sundström och Hallberg utfärdat emot en skeppare, för det denne badat i sjön vid Rörstrand, men hvarvid skepparen, som erkänt angifvelsen och blifvit bötfälld derför, gjort den angifvelse tillbaka, ait nämnde polisuppsyningsmän sjelfve, tillika med ne andra personer som de haft i sitt sällskap, kort örut badat i samma sjö, likasom för att dertill narra ndra, för att sedan få dem pliktfällde. I morgon skall ett utförligare referat härom meddelas. — Vid företrädena uti poliskammaren i dag uppropades enkan E., angående uraktlåtenhet att hålla satan utanför dess egendom rensopad. En karl stiger vid uppropet fram och bockar sig. Polismästaren: Ar du enkan E.? Karlen : Jan Polism.: Det skulle jag knappt tro; du bär ju kägg och karlkläder. Karlen: Visserligen, men jag har infunnit mig ör att betala plikten för enkan E., emedan det är ag som å:sgit mig gatans renhållning. Polism.: Då bötfälles du till 3 rdr 46 sk. bko. Ferväln — En qvinna inträder, klädd uti en urblekt och rasig klädning och dito sidenbatt, som fordom varit kär till färgen. Hon bär tydligen spår efter ett nyss bortsofvet rus, och har i natt sutit häktad. Polismästarn: Ah! se här ha vi för oss en af stadens värsta fyllksringar. Nå, hvad vill du ? Qvinnan: Jo, jag skulle anhålla att få ut de lantar, som polisbetjeningen tillvaratog då jag sreesterades i går, ty 1ag är ännu alldeles fastande.n Polismästarn: Aha, det vill säga, att du är innu alldeles nykter. Ja, jag vet att det är någoning ovanligt, emedan jag hört att du plär vara ru: ig redan innan du lemnar sängen om morgnarne. far du nu så brådtom att få supa opp de der slanerne ? Qvinnan: Nej, jag ska köpa mat för dem. Polismästarn: Säg till åt gevaldigern, så får du lina pengar; men låt mig inte höra talas om i moron, att du legat full i någon rännsten; kom ihåg let. Adjö med dig.