Aftonbladet – 31 juli 1850, sida 3

RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Rådstufvurättens 4:de afdelning bandlade åter i går tryckfribetsmålet mellan grosshandlanden Pbilipson och v. notarien Franz Sjöberg. Efter det protokollet för förra rättegångsdagens förbandliovgar blifvit till justering uppläst, anhöll kärande ombudet, Vv. notarien Dufva, få besvarad den frågan, buruvida icke den tillrättavisning, som hr rådman Wahlberg, enligt ett efter hr Dufvas förmenande skeft uppfattadt tidningsreferat, skulle till honom framställt, varit riktadt mot båda parterna. Ordföranden, hr rådman Wahlberg, svarade härpå, att hans (i protokollet dock icke intagne) uppmaning att hålla sig till saken varit ställd till båda parterna. ) I afseende på det af hr Sjöberg vid förra rättegångstillfället inlemnade, i Folkets Röst, införde, betyg af skepparen Banck, -anförde notarien Dufva, att detta betyg innefattade en bestämd angifvelse rörande ett rättsförhållande mellan vittnet och grosshandlanden Philipson, hvadan han anhöll, att nämnde betyg ej måtte i protokollet intagas. Hr Sjöberg androg deremot, att om ban känt innehållet af nämnde betyg. som ingifvits försegladt, han icke skulle hafva företett detsamma, men yrkade, att, då det en gång blifvit ingifvet, det äfven måtte i protokollet inflyta. Rådstufvurätten fattade, efter öfverläggning, det beslut. att Bancks betyg vore af den beskaffenhet, att detsamma icke kunde i protokollet intagas, mot hvilket beslut hr Sjöberg anförde missnöje. Hr Sjöberg iberopade ru fyra vittnen, af hvilka ett heita Philip Jakobsson, hvilket gaf hr Dufva anledaieg fråga om detta vittne vore slägt till hans principsl Jakob Philipson, hvarpå vittnet likväl endast lemnede det svaret, att han icke vore jude. . Vittnena fingo deref.er höres och berättade tre, att hr Philipson enligt ellminna omdömet vore illa känd och ett, att han icke hört något godt om honom. Målet uppsköts till den 5:te Augusti, med åläggande för hr Sjöberg att vid talans förlust då hafva instämt alla de vittnen, hvilka han här vid rådstufvurätten ville hafva afhörde. — Protokollsjustering har i dag egt rum i poliskammaren uti målet angående aflidne stadssoldaten Falkert. Sedan protokollet blifvit justeradt, samt till riktigheten erkändt, anhöll notarien Sjöberg, som i dag medörde Falkerts syster, Lovisa Falkert, att korporal Ågren ånyo måtte höras öfver den omständigheten, huruvida han icke nu kunde påminna sig hafva till Lovisa Falkert, på henzes fråga om anledningen till broderns död, svarat: När saken blifvit utagerad. så skall jag komma hit och omtala sanningen. — Ågren, härom tillfrågad, bestred att han fällt detta yttrande. Han hade allenast svarat, på jungfru Falkerts fråga om det vore nödvändigt att broderns iik skulle uppgräfvas: Ja, det får jungfrun se då, det. — Afven begärde hr Sjöberg, att soldaten Thunström måtte tilifrågas om det yttrande korporalen Falk fällt vid det tillrälie, då Falk medfö!jt Falkert till arresten och der omkullskuffat honom. Tbunsröm; tillfrågad härom, svarade att Falk, efter att först hafva ruskat Falkert, hvarefter denne fallit baklänges omkull på golfvet, dervid yttrat: Ja, ligg der, ditt fyllsvin. — Knruffade Falk honom ej? frågade polismästaren. — Nej, hon bara sköt till ) Att Aftonbladet i sitt referat framställt saken så, som skulle hr rådman Wahlbergs tillrättavisning endast verit ställd till hr notarien Dufva, är så mycket mer förlåtligt, som hr rådmannen vid framställandet af denna tillrättavisning talade mycket sakta och vände sig direkte till notarien Dufva, hvilken dessutom gifvit första anledningen till den uppkomna ordvexlingen. Emellertid var det rätt roärkvärdigt, att protokollet, som upptagit ordvexlingen, icke innehöll ett enda ord om det grannt utarbetade svaret, som notarien Dufva, enligt Posttidningens referat, slutligen skulle afgifvit.