Aftonbladet – 29 juli 1850, sida 2

— Friberre Hugo Hamiltons afskedstagande från generalpostdirektörssysslan har nu börjat göra sin rund genom pressen med sina kommentarier, hvaruti den bortgångne, emot den vanliga regeln: de mortuis nil nisi bene, anfalles temligen bittert från flere håll, hvilket tyckes utvisa, att man tror honom kunna komma att gå igen, i det offentliga. Folkets Röst, för i lördags bar tyckt sig finna ett godt rof hvaröfver det kastat sig med en glupskhet, som hvarken vägt ord eller fakta, men tillika dervid uppenbarat en ny sida af sin taktik, som man för öfrigt tyckt sig varseblifva sedan någon tid, att behändigt nog begagna tillfället, för att vara litet hofman, notabene på sitt eget sätt. Detta är utan tvifvel ett ganska roligt bidrag till pubdlicitetens bistorik. Hvad som mer förundrar oss är, att Bore, äfven peremtoriskt fördömer baron Hamilton, och menar, att ban aldrig aflagt prof på någon embetsmannaskicklighet samt i sina arrangementer för postverket lika litet lyckats, som i sin ledning af theaterstyrelsen., För vår del tro vi, att friberre Hamilton visserligen sjelf förskyllat en del af dessa oblida omdömen genom åtskilliga af honom begångna fel, som en man på en offentlig plats icke borde låta komma sig till last. Det första synes vara att friherrn, af en alltför långt sträckt ömtålighet i lynnet, låtit förleda sig att begära sitt afsked, hvilket icke synes hafva varit af nöden påkalladt — såvida nemligen icke andra hemlhga orsaker utgjort den egentliga anledningen dertill, och den nu förekomna konflikten endast påskyndat explosionen, hvilket är ganska möjligt. Men då ingen annan än friherrn sjelf vidkännes följden deraf uti förlusten af ett godt och intressant embete, så har man också intet vidare att säga härom. Det andra felet är, att friherrn vid den nya organisationens uppgörande dels onödigtvis ställt sig på kant med sina undertydande för en småsak, på samma gång som han gifvit fart åt deras misstanka att hafva bevakat sin personliga fördel, då chefens lön blifvit ökad, om än detta icke skett utöfver beo