Aftonbladet – 27 juli 1850, sida 2

comar, nyarciter av VvlIa AdOllsDergs Druen Intogo en sexa. J Det nya Kyrkolagsförslaget och Lunds Domkapitels utlåtande. (Slut från Je 469.) 3:o Med K. F:s biskopsval ör ins. föga belåten. Professorerna Thomander och Bergfalk ha reserverat sig, viljande att alla stiftets prester välja biskop, hela rikets presterskap välja erkebiskop. K. F. inskränker valrätten till alla ordinarie prester; D. GC. tycker äfven att detta är för mycket, så att endast kyrkoherdarne böra välja. Det första är det enda rättvisa och förnuftrga. Reservationen af hr Thomander lyder så här: för min del anser jag bvar prest, som inom stiftet tjenstgör eller innehar befattning, böra deltaga i biskopsval, äfvensom alla prester i riket böra med lika rösträtt välja erkebiskop. Den, som af församlingen erhållit det stora förtroendet at: på sitt ansvar undervisa och leda menniskor till evig salighet, kan icke utan motsägelse förvägras det mindre förtroendet att, bunden af en särskildt vid valtillfället aflagd ed, vid sluten omröstning nämna de 3 personer, ban anser skickligast till ett visst aprester:igt embete. Deremot har K. F. inskränkt v. pastorers hittils innebafda rätt att afgifva röst vid biskopsval endast till de få fall; då innehbafvaren icke eger att sjelf sin rösträtt utöfva, hvilket väl blott inträffar der v. pastor blifvit en kyrkoherde ådömd, eller då fullmakt icke blifvit någon tilldelad å den tjenst som v. pastor förestår; ty har någon fullmakt å ordinarie befattning, så skall han rösträtten utöfva, fastän han ej embetet tilltradt, emedan utnämning till tjenst är af vida ntliga betydelse, än det af tillfälliga or fördröjda tillträdandet af tjensten, och, tillägga vi, hvilket kommiten glömt att utsät!2, emedan det är vida vigtigare att gå och lulla med en full-makt på fickan, än att vårda själarna och styra församlingen under tiden!! Till stöd derför att extra-ordinarier böra uteslut2s anför kommiten antingen att kyrkoherdar anseits ega större mognad och oberoende, (ty det är ju solklart, att ju mera pengar man årligen får, des:o mera mogen är man och desto mera oberoende af dåliga motiver?!) eller att de blifvit betraktade såsom sina församlingars rep:esentanter vid valet (ty det är ock solklart att adjunkten, som predikar evangelium och utdelar sacramenterna, endast representerar sin kyrkoherde, varande för öfrigt en för församiivgen fullkomligt betydelselös person i jemförelse med denne, såsom erfarenheten visar?!) Men vi fråga, hvad är skillnaden meliasa en pastor och hans adjunkt? Icke åldren, ty vi hafva rätt många adjunkter jemnåriga med eller till och med äldre än sina respektive kyrkoherdar, ty lyckan är icke allom lika blid; icke göromålen, ty adjunkterna få ofta lejonparten af de Pp egenthga presterliga göromålen, Guds ords predikan, sacramenternas utdelning och — socknebuden; icke kunskaperna, ty bo ville påstå att om man kunde väga adjunkternas kunskaper på en vågskål och deras pastorers på en annan, den sednare vore den tyngsta;icke den moraliska beskaffenheten, ty den får väl anses lika på båda hållen. Hvari ligger då skilnaden? I penningarna! Deraf få adjunkterra helt obetydligt; pastorerna något mera. Derföre äro de sednare mogna och oberoende och representera sina församlingar; j fattige adjunkter fån nöja eder med att predika, lära och förmana (och det går ibland bättre, ju mindre pengar man har); men inbillen eder aldrig att man i allmänhet anser eder för att hafva den mognad och det oberoende, som erfordras för att icke blifva — edsbrytare! Dertill bör pengar, pengar; och ju fler sådane, desto större ljus, desto ömmare samvete, desto mera mognad och oberoende, den erfsrenheten har pluraliteten i kyrkolags kommiten vunnit. Skulle emellertid någon ioskränkning i presternas allmänna valrätt finnas nödig, så behöfs blott inrycka i K. F. att i biskopsval skola deltaga 2:o alla prester med ordivarie presterlig befattning; 2:0 alla v. pastorer, som förestå själavård på eget ansvar; 3:0 alla pastors-adjunkter, som fy:lt 30 år och aflaggt pastoraipiof. — Hvad nemligen först angår v. pastorer, så har domkapitel, genom förordnande att själavård på eget ansvar förestå, förklarat dem skicklige att vara pastorer, och i afseende på adjunkter som fyllt 30:år och aflaggt pastoralprof, äro de till ordinarie befattning kompetente; och beror det blott på tillfälliga förhållanden att de ännu icke äro ordinarie. En tilifällig bekantskap med en patronus har gifvit mången pastorat vid 30 års ålder, en tillfällig bekantskap med eller.en af en tillfällighet öfverkommen rekommendation hos en öfverste eller fästningskommendant har gjort mången ganska tidigt till slotts eller regementspastor. Oskiadt vi nu anse dylika bekantskaper för ganska goda till att göra, anse vi dem dock icke vara så utomordentligt härliga, att man skulle förklara dem, hvilka icke haft förmoner af att bli bekanta med dylika mäktiga I män i vår Svenska kyrka, för mindre raognan, mindre oberoende, eller mindre representerande församlingen, än desse lyckones barn, OO ÅRE wa