började ånyo att använda all sin vältalichet, för att öfvertala den unga flickan att anlägga åtminstone litet smink. Men Sigrid förblef obeveklig, ehuru hon öfverhöljde grefvinnans händer med de ömmaste smekningar. Skakande på hufvudet och höjande på axlarna gick denna ifrån henne sägandetill sig sjelf: Hvar i Guds namn bar denna, från! spädaste barndomen vid blind och stum lydnad vana flicka fått en sådan envishet? Här ser man ändå huru rikedomen eger mod. Bara hon inte ådrager sig de kungligas onåd, genom denna sin halsstarrighet;... Att hon genast skulle få de flesta frantimmer ti!l ovänter, inser jag; ty bon är siön, som en nyutsprucken ros; hon skall vinna vännernas hyllning och qvinnorna sko!a såleles med vällust omfatta tillfället att förlöjliga och nedsätta henne, ett tillfälle, som hon sjelf gifver-dem vid handen. Andtligen var tinman för affirden inne. Den i hofdrägt klädd:, af ungdom, helsa och sipnesrörelse tillräckligt sminkade unga flickan kände sitt hjerta slå nästan hörbart, då vagnen: rullade in på borggården. Redan stod man i rummet näst inill danssalen, hvars dubbedörrar uppslogos och en bländande ljusström flödade emot de inträdande. Ehuru det redin var vinter, utgjorde hela salen en omätlig löfsal, hvars väggar af finaste granris, Jjung, lingorris och något lager, voro genomflätade af de herrligaste blommer från alla lustslottens orangerier, blommor som, prunkande i alla färger, spredo ett hesperiskt doft. Ofver en kolossal guirland af grönt och blommor, som lopp omkring hela den konstigt arbetade marmorfrisen, höjde sig en rad af vaxljus, så tätt placcerade, att endsst en qvart alns mellanrum skiljde det ena från det andra, och hela kaskader af ljus nedströmmade dessutom från de många, de omätliga kronorna af böhmiskt kristallgles, jemte en oaig mängd af