Aftonbladet – 25 juli 1850, sida 2

referent, hvilken bland annat upplyste att församlingen sedan den 4 Oktober 1849 voterat icke mindre än 298 lagförslag, oberäknadt de som blifvit förkastade; men venstra sidan deremot, antydande faror för en statskupp m. m. d. Derefter började diskussionen om 4854 års budget, hvarvid finansministern Fould afgaf lugnande förklariogar öfver finansernas ställning för nästkommande år, då han trodde att inkomsterna skulle med 40 millioner öfverstiga utgifterna, så att hvarken nya skatter eller lån kunde behöfvas, så framt det allmänna lugnet kunde bibehållas. Såsom ett bevis på det allmänna politiska tillståndets inflytande på finanserna, anförde han att femprocentsfonderna under sednare hälften af år 4848 öfverhuvud taget stått på 70,65; under 4849 på 83,60 å 89 10; samt under förra hälften af år 1850 på 92,35. Flera ledamöter talade om budgeten i allmänhet, om rödvändigheten af amorteringen 0. 8. V., men utan att kunna väcka något intresse. Flera bänkar voro nästan toma. Omsider afslutades den allmänna debatten härom och man anslog 1,340 millioner francs för de ordinarie utgifterna och 66 miil. fr. för de extraordinarie. Dotationen för hertiginnan af Orleans, 300,000 francs, beslöts med stor majoritet, oaktadt häftigt 7 otstånd af Maigne, ledamot af bergpartiet, som ansåg en sådan dotation innehålla protest mot republiken. Den 46 dennes bad Savoye om tillåtelse att få interpellera utrikes ministern angående fredsfördraget mellan Danmark och Preussen. General Lahitte öfverlemnade denna sak åt församlingen, som uppsköt interpellationen till tiden efter prorogationens för!opp. En mängd rykten äro åter i svarg om en förestående statskupp. Imperielistiska officerare från alla landets ändar påstås hålla sammankomster. Vi låte en korrespondent tala: Ryktena om en förestående — ja snart förestående — statskupp fortfara. Kejsaredömet synes icke mer vara ett tomt hjernspöke. Tidningarne hafva under den gedneste tiden gjort många antydningar bäråt och en förkänsta, en azing om stundande händelser her bemäktigat sig allmänna opinionen. Till redaktörerna för flera liberela tidningar hafva officerare och underofficerare vid åtskillige i Paris stetionerade regimerter berättat, att man under sednaste vecka inom infanteriet, kavalleriet och artilleriet utsett militärpersoner af olika grader för att bilda ett kejserligt garde. General Magsan har genom telegraf blifvit kellad till Paris. Man tror att den afgörande stunden snart är kommen. Denna aning har endast blifvit ökad genom det utmärkta sätt, hvarpå presidenten Bonaparte mottogs. i Compiegne. Men ropade der Lefve kejsar Napoleon! Ned med nationalförsamlingens ränkmakearel En anhan korrespondent ytirar följande om resan till Compitgne: Presidenten Boraparte blef på resan till Compiegne af npatiopalgardet från byarne mottagen med ropet Vive Napolcon, Vive Pempereut! — hvaremot sjelfva stadens mnationalgarde endest ropade: ,Vive Ile president! Vive Napoleon å viel Motta gandet ver likväl sådant, att prinsen vid afskedet kunde bedja mären helsa och tacka (som han uttryckte sig) min trogna stad Compiegee för det hjertliga mottagandet. De al!t tydligare framträdande Bonapartiska tendenserna är det som åstadkommit åtalet mot tidningen Le Pouvoir, en af Elystes trognaste organer och efterträdare efter Le Napolton,. Ty flere andra tidningar hafva innehållit lika skarpa, om icke l skarpare anfall mot nationalförsamlingen. Den ifrågavarande åtalade artikeln i Le Pouvoir har till öfverskrift: Affaiblissement graduelde VASssemblee Nationale, innehåller förebråelser för inkonseqvens och vacklande, för dess oenighet m. m. samt slutar med följande ord: Allt synes antyda dess förestående slut, ty dess handlingar äro nästan alla detsamma som afskedsansökningar. En tidning innebåller följande: Det talrika parti i natiohalförsamlingen, som under debatten om undervisningslagen gynnade de andliga, synes ock vara talrikt representeradt i budgetutskottet, emedan detta i sitt betänkande öfver 1851 års budget har föreslagit en nedsättning af 450,000 francs i den summa, som hittills varit anslagen för det högre skolväsendet (enseignement secondaire). Det är i synnerhet på de högre undervisningsverken som universitetet har ett genomgripande inflytande; och i universitetet ser kleresiet den antikristliga, voltairianska andan representerad. Journal des Debats klandrar häftigt den föreslagna reduktionen och visar, att anslaget till högre undervisniogsanstalter sedan Napoleons tid blifvit förminskade från 4!, mill. till 2,200,000 francs, och det oaktadt 17 nya lycter blifvit stiftade och de nya lärofacken (historia, fysik och lefvande språk) åstadkommit stiftande af ett stort antal lärareplatser. Vidare visas, att antagandet af reduktionen skulle leda derti!l, att man antingen måste nedsätta lärarnes redan förut ganska ringa lön eller upphäfva 6 lycter, emedan hvarje lyceum öfver hufvud taget kostade staten 25,000 francs årligen. Samma tidning beklagar sig vidare deröfver, att det andliga partiet icke tänker på det bistånd, som universitetspartiets organer lemnat undervisningslagen; samt att det nu på en gång vill utsvälta universitetspartiet, sedan det icke kunnat desorganisera det genomi öppen strid. Journal des Debets, som eljest är en försigtig general, borde i rättan tid hafva insett, att lagar af den. karakter, som undervisningslagen och de flesta från regeringen utgångna reformer aldrig äro utan konseqvenser, som också träffa dem, hvilka deri trodde sig finna ett säkert vapen. I en församling af politiska notabiliteter, som ägt rum hos Thiers, har denne förklarat, att ögonbiicket ännu icke var moget till att realisera de (monarkiska) förboppnicgar och planef, man kunde hafva, och att det till en början icke var annat att göra, än att genom förlängande af presidentens embetstid upprätthålla det närvarande tillståndet. I departementerna, hvarest man framför allt önskar Jugn och upprätthållande af status quo, skall den utmattade opinionen icke vara så särdeles deremot. De sednaste underrättelserna från Paris innefattas i följande telegrafdepescher: . Paris den 48 Juli, kl. 8 e. m. Man väntar bestämdt, att krigsministern skall taga afsked för det företräde som gifves Changarnier. Napoleon ämnar göra trenne generaler till sina adjutanter. Geranten af (den Bonapartistiska) tidningen Le Pouvoir har af lagstiftande församlingen blifvit förklarad skyldig till den förseelsen att hafva förnärETT