Aftonbladet – 25 juli 1850, sida 2

PRE SE den årliga, hvilken för den sednare blifvit erlagd, under. alla de år hon vistats i den förras hus. Detta bifölls; ty Sigrid var ju så rik, att hon aldrig kunde lefva upp sina rentor, hur man än hushållade för henne. Endast på det vilkor, att hon såg den gamlas återstående dagar betryggade mot fattigdomen, kunde hon med glädje lemna sin alltför långvariga fångenskap. Det var i Maj månad 1788, som Sigrid af sin nye beskyddare infördes i generalen grefve Meyerfelts hus, der hon med bhjertlig vänlighet mottogs. Dagen derpå reste hon med grefvinnan utåt landet, derifrån de icke återvände, förrän i första dagarne af November samma år. Grefve Munck tog tre steg baklänges, då han återsåg sin unga pupill, så ytterst förvånad blef han öfver den nästan totala förändring hon undergått. , Hvar var nu den matta, nästan beständigt nedsänkta blicken, de bleka kinderna, det hängande hufvudet och den gängliga växten? De himmelsblå ögonens blick strålade nu som ett stjernepar och fästades utan skygghet på hvem som heldst, samt sväfvade, ömsom glad, örosom svärmande, kring hvarje mötande föremål i naturen; kinderna hade fått friska rosor, hufvudet bars upprätt och växten liknade Hebes, sådan hon af konstnärn afbildas, kredensande nektar i olympiska salen. Och denna fördelaktiga förändring hade ett enda halfår åstadkommit — sex månader af frihet, af frisk landtluft, af den sköna naturens åskådande, men aldramest — af en öm och kärleksfull omgifning, denna hjertats lifsluft, denna själens sol, som framkallar de herr ligaste blommor. Grefve Munck var förtjust öfver den skatt han nu hade att visa vid hofvet. Ty ditskulle den unga flickan, enligt hans plan. Till hof