Aftonbladet – 25 juli 1850, sida 1

mr — urblekta sidengardinerna och golfmattan f sammansydda klädeslappar återfinna vi således den gamle öfverstinnan i samtal med madame Grognon. , Och Sigrid, den sköna, smörta, marmorbleka flickan, skall icke hon inträda? Sxall hon icke, såsom förut, med sin knäbåge, sätta sig midt i rummet, för att tyst och iåligt afhöra farmodrens bannor och guvernantens moraler? Ingalunda; ty fågeln bar flugit ur buren. De klippta vingarna bafva åter vuxit; bandet, som satt om foten, har brustit. Sigrid, nu på sjuttonde året gammal, har blifvit hoffröken hos hertig.Carls gemål, prinsessan af Holstein-Gottorp. Hoffröken? ... Hon? Huru bar detta tillgått? Den stackars fångna flickan, som aldrig skulle slippa ifrån den despotiska farmodren! Ack! icke utan mycket split och många lifliga uppträden hade det kommit derhän, att stackars Sigrid hade fått andas en något friskare luft, än den qvafva och tunga i farmodrens väl igentäppta rum. Skada blott att: detta ombyte af luft snart medförde ett annat, icke mindre farligt ;-eller, med andra ord, att den unga flickan snart förflyttades till hofvets konstlade och för de flesta bjertan så skadliga atmosfer! Dock — det är eget med sådana mnaturer som Sigrid Rajalins! Det är, som om ingenting inverkade på dem, som vore de födda med ett inre skyddsmedel mot allt yttre förderf, eller som vore de, för beständigt, omsväfvade af goda englar, de der med gröna p:lmer från deras hjertan afvisade hvarje ondskans och förförelsens demon: Vi vilja fasthålla denna sednare tanke: den är så ljuf, så fridfull, så himmelskt skön. En baron Wrede hade hittills varit Sigrids förmyndare, men då han, just då hon fyllde