Aftonbladet – 24 juli 1850, sida 3

aa tree ra FR änderliga grundsats, att låta kyrkan gestalta sig genom sig sjelf. — Naturligtvis skulle detta öfverkonsistorium vara kyrkomötet räkenskap skyl-! digt, liksom nu statsrådet är skyldigt riksens ständer. RÄTTEGÅNGSocH POLISSAKER. Philipsonska tryckfrihetsåtalet. Uti det i går vid rådstufvurättens 4:de , afdelning handlagde tryckfribetsmål emellan grosshandlanden Philipson och notarien Franz Sjöberg uppträdde såsom ombud å kärande sidan en notsrie Brommå, hvarjemte förra ombudet notarien Dufva, som ef hr Sjöberg blifvit åberopad till vittae, äfven anmälde sig för att öfvervara protokollsjusteriogen. Notarien Sjöberg fästade uppmärksamheten på det oformliga deri, att två ombud på en gång uppträdde för hr Philipson, men som han ansåg dennes sak icke kunna hjelpas äfven af tio sådana, ville han icke bestrida notarien Dufvas begäran att få öfvervara protokollsjusteringen, hvilken nu försiggick, hvarefter hr Sjöberg anförde, att han väl åberopat notarien Dufval som vittne, men som det kommit till hans kunskap, att hr Dufva med upplysningar och råd bisprungit såväl Philipson, som hans nya ombud, bvilket förhållande äfven styrktes jeraf, att ban, innan målet påropades, i rättens förmak funnit hrr Brommåt och Dufva inbegripne i ett lifligt samtal, så ansåge hr Sjöberg sig för närvarande icke kunna åt br Doufva anförtro vittneseden, men förbehöll sig att framdeles, sedan han närmare gjort sig underrätted om förhållandet, få bestämma, huruvida han ville hafva hr Dufva hörd eller icke. Notarien Brommt yrkade ett då hr Sjöberg blifvit ålagd att i dag uppgifva alla de vittnen, af hvilka han ville sig begagna, han äfven måtte förständigas att nu bestämdt uppgifva, om han ville hafva hr Dufva hörd eller icke, öfver hvilket yrkande ban begärde särskilt beslut. Nota rien Sjöberg förklarade då, att ban afstode från hr Dufvas hörande som vittre, hvarefter hr Bromme eanböll få återlemna fullmäktigskspet till hr Dufva, hvilken framträdde, försedd med en ny fullmakt af Philipson af ignehåll, att i händelse det genom br Dufvas åberopande som vittne uppkomne hinder att vara fullmäktig upphörde, Philipson åt honom upp droge att utföra hans talan. Notarien Sjöberg ingaf härefter ett af t. f. borgmästaren i Linköping L. G. Lönnberg utfärdadt betyg af innebåll, att vid noggrarnt genomseende af vämnde stads rådstufvurätts i archivet förvarade konceptdornböcker för 4815, 4846 och 4847, hvilka voro inbundne samt ordentligt och med omsorg förde, icke kunnat igerfinnas hvarken protokollerne vid de vittaesförhör, som skulle blifvit hållne uti handelsbetjenten Kohns konkurs, eller rådstufvurättens dom i handlanden Jakob Philipsons komkurs, som skulle blifvit meddelad den 7 Maj 1817; äfvensom at! ax ten till sistnämnde konkursmål icke bland rådstuvurättens handlingar för nämnde år blifvit funnen; förmenande hr Sjöberg, att det vore högst besynnerligt, att då, efter hvad borgmästarer Lönnberg upplyst, rådstufvurättens öfriga handlivgar för ofvanberörde år funnos sorgfälligt förvarade, just alla de bandlingar, som :unde kompromettera Philipson. deremot voro likasom bortblåste (allmän munte he!) Notarien Dufva anmärkte häremot, att, efter hvad han trodde sig veta, ofvannämnde konkursmå! blif-! vit handlagde a! en tillförordnad ordförande, hvilken : I Götha hofrätt blifvit aktionerad för vårdslöshet och förklarad ovärdig att sitta domare. Hr Sjöberg åter förklarade sig bestämdt veta, att målen val blifvit handlagde af en tillförordnad ordförande, men icke af den, som hr Dufva uppgifvit och som Sjöberg äfven visste hafva blifvit aktionerad, dock långt innan desse mål företommit. Fyra vittnen, en börgare och två gesäller här i Stockholm samt en borgare från Norrköping, hvilken händelsevis uppehöll sig här som resande, fingo på hr Sjöbergs begäran aflägga vittneseden och bcrättade öfverensstämmande, att under den tid -vittnena bott i Norrköping, grosshandlanden Philipsson Pnligt allmänna omdömet varit illa känd, tilläggande ptt af vittnena, ait h n allmänt varit ansedd som en pskojare isynnerhet bland handtverkare, hvilka han aidrig velat göra rätt. Vidare anförde hr Sjöberg, att eit mål varit anhängigt mellan :r Philipsson ech en mjölnare ansående en qvarn, i hvilket mål ansvar om förfalskningsbrott blifvit mot Philipsson väckt; och uppviade hr Sjöberg mjölnarens till Östergöthlands lagnansrätt i målet ingifne deduktion, med landssekre.eraren Holmqvists derå tecknade bevis. att bland f. J. lagmensrättens i landskansliet förvarade handlinsar något mera af akten uti nämnde mål icke kunde genfinnas; hvilket hr Sjöberg ansåg för ett ytterligare anmärknvingsvärdt bevis på, buru svårt det vore att finna reda på alla handlingar, som rörde Philipsson. Notarien Dufva genmälde härpå, att br Phiipsohs vederpart i nämnde mål icke blott tappat, utan äfven blifvit bötfälld för det han utan allt skäl öppnat rättegånges; tilläggande hr Dufva, att det vore heit naturligt, att en person med Philipssons förmögenhet ofta skulle vara utsatt för prejeriförsök, såsom exempel hvarpå hr, Dufva anförde, att det funnes en viss tidningsskrifvsre, som af Philipsson fordrat 500 rdr bko för det ban icke skulle nedskälla bozom i sin tidning. Håarpå svarade hr Sjöberg: Detta skall förmodligen vsra en ny insinuation emot mig, och får jag derföre uppmena hr Dufva att bestämdt yttra sig om herrn med detta sitt yttrande syftar på mig eller icke. I förra fallet skall jag icke underlåta att lagligen tilltala herrn; i sednare fallet åter förklarar jag herrn för en stackare.v Notärien Dufva ville likväl icke svara bärpå, utan vidhöll blott uppgiften om en viss tidaingeskrifvare. Med anledning häraf föreställde ordföranden hr Dufva det opassande i att anföra sådant, som icke hörde till såken. Sedan br Sjöherg härefter företett tvänne vittnesbetyg, ett af fabrikören Gredberg af innebåll, att under Gredbergs fleråriga vistande i Norrköpiog Philipsson icke varit välkänd och att till och med allmogen icke velat sälja honom någon spanmål, emedan de blefvo undfägnade med stryk, när de fordrade den ackorderade betalniogen, och ett annat af skepparen Måns Larsion Banck, som dock icke upplästes, och hvilka perssner Sjöberg förbehöll sig få j på ed afhörde, samt hr Dufva inlemnat ett intyg afj magistraten i Norrköping öfver Philipssons redbara förhållande som borgare derstädes, anhöll hr Sjöberg att så snart vitinesförhören blifvit afslutade eller Svea hofrätt möjligen i anledning af hr Dufvas der anförde besvär förklarat att inga vittnesförhör i målet mer fingo äga rum, fåiett sammanhang inlermna de hbandliogar, han ägde i handom, äfvensom dem ban under tiden kunde anskaffa, till bvilken anhållav funnes så mycket större skäl, som efter hvad Sjöberg i dag visat, det mötte betydliga svårigheter att få reda på de handlingar, som rörde Philipsson. Noterien Duiva bestred detta uppskof på den grund. ai4 he Citharge varit ålacrd att i dag företa alla hand.