Aftonbladet – 24 juli 1850, sida 3

t om någon förändring i ett och annat afseende vore nödig. Så tillgår det inom brödraförsamingen, af hvilken i författningsväg rätt mycken är att lära. 2:o Öfver-konsistorium af 3 ledamöter, al Konungen utnämnde, och af honom rådfrågade i alla de ämnen, som enligt K. F. höra konsistorierna till, medan ecclesiastik-chefen blefve chef för undervisningen och hade under sitt lepartement allt hvad nu hör honom till, utom de rent kyrkliga ämnena. Såsom det nu är stäldt, äro icke blott göromålen allt för mycket hopade på en person, utan, hvad värre är, Kyrkan är rent af betraktad och behandlad såsom en statsinstitution bredvid flottan, landtarmeen etc. Stats-rådet sluppe då ifrån de irenden, som äro dem aldra mest obekanta, och vid valet af öfver-konsistorial-råd behöfle Kongl. Majt alldeles icke fästa afseende på politiska tänkesätt, såsom nu nödvändigt måste ske. De skarpaste försvararne af stats-kyrkan i Preussen vilja älldelas icke veta af nåson Minister des Cultus och Preussens konung, vars förtjenster om protestantiska kyrkan injet slags skrik skall kunna undanskymma, hade öre den beklagliga Marsrevolutionen 1848 nrättat elt sådant öfver-konsistorium, som väl Mf revolutionsstormen bortsopades, men nu är iterupprättadt. Denna den store Gustaf Adolphs ide hade väl förtjent att åter upptagas 7). . (Slutet följer.) 1) Det var ett stortord, som Fredrik Wilhelm IV uttalsde den 2 Oktober 4845, att det var,hans oföränderliga grundsats, att låta kyrkan gestalta sig genom sig sjelf. — Naturligtvis skulle detta öfverkonsistorium vara kyrkomötet räkenskap skyldigt, liksom nu statsrådet är skyldigt riksens ständer.