0 KP eff FR FESTER FCT ONT TR re ning till den tron att alla medlemmarne af hvarje amilj ville vara tillsammans vid anträdandet af den ånga resan, som syntes förestå. Sedan platsomby.et efter en stund märkbart aftagit och sången tystnat, lyftade hela skocken på vingarne vid solnedsången och sträckte af i sydsydvestlig riktning, efler att hafva gjort ett slag kring fältet. Natten till den 20 September var sträng frost och blef ingen svala derefter synlig. — Det är ett utmärkande drag hos den hedervärda kollegan Posttidningen, att hvarje mot densamma framställd anmärkning, äfven om den göres i den lugnaste och humanaste ton, upptages med en hetta, man skulle nästan kunna säga ilska, samt inhumanitet i tonen, som minst kan vara på sin plats i ett officiellt blad. Exempel derpå gafs i gårdagsbladet, då kollegan, vid besvarandet af Aftonbladets yttrande i torsdags, i anledning af Haynaus afskedande, såsom vanligt bramarbaserar med kraftfraser om hög grad enfald eller okunnighet m. m. Dylika ungmodsbragder borde man undvika, då man, såsom vår ärevördiga Postfru, hunnit en bedagad ålder, hvaraf man stundom söker göra sig en heder; i annat fall riskerar man, såsom nu varit händelsen med kollegan, att falla in i det löjliga. Hvad sjelfva saken beträffar kunna vi derom yttra oss ganska korrt. Postidningen beskyller A. B. att hafva citerat falskt, men begår sjelf den fåten att genom omflyttning af ett citationstecken, sjelf åstadkomma den förfalskning hon förebrår oss. Se här ÅA. B:s yt:rande: Af ofvanstående inses, att Posttidningen för i tisdags fremställt saken i en falsk dager, då hon upppifvit att Haynau blifvit afsatt derföre, att han fullständigt benådat de till döden dömde medlemmarna af ungerska riksdagen. Efter denna framställning skulle den stackars Haynau fallit offer för en plötsligt. påkommen mensklighet! Man finner att citationen ur P. T. endast omfattar strofen fullständigt benådat de till döden dömde medlemmarna af ungerska riksdagen,, då deremot P. T. framflyttat citationstecknet en rad, hvarigenom den af A. B. i korthet gjorda reciten af P. T:s referat förvandlats till falsk citation,. Detta konstgrepp betyder dock föga, när P. T. icke dess mindre måste vidgå sitt yttrande: Närmaste anledningen skall vara, att sedan domstolen i Pesth afkunnat dom öfver medlemmarne af den upproriska ungerska. riksdagen, generalen fullständigt. benådat alla till döden dömda, utan alt inhemta regeringens beslut. Ministeren lärer blifvit mycket förbittrad öfver denna sjelfrådighet. ; Frågan är nu: är detta referat rätt eller orätt? Vi vilja låta Wienerkorrespondenter svara: 7 Se här en korrespondens från Wien af den 10 Juli till ett Hamburgerblad: Als nächste Veranlassung zur Haynauschen Katastrophe giebt man ziemlich verlässlich an, dass er seil längerer Zeit den Befehl zur Begnadigung vieler Verurtheilten in Händen hatte und sie dennoch durch Wochen im Kerker zurickbehielt. Zur Vertheidigung Haynaus wird anrgegeben, dass, da er die unpopulärsten Acte im eigenen Namen ausgefuhrt, er zur Rehabilitirung derselben auch jene der Gnade auf denselben ausfäbren zu können geglaubt habe.n En annan Wienerkorrespondens af den 9 Juli, till ett Berlinerblad innehåller om samma sak följande: j Haynau hatte die Amnestie för die in Arad gefapgenen Offiziere erst dann verkindet, als die Offiziere längst entlassen waren, halte dann endlich die kaiserliche Amnestie so dargestellt, als wäre sie von ihm ausgegangen. Er hatte die 26 Deputirten in :voriger Woche begnadigt, obne zu sagen, dass dieses auf Befebl des Kaisers geschehen sei. Hoynau wolle die Gnadenakte fär sich ausbeuten, er wolite sich uber seinen Kaiser stellen. Att andra berättelser om saken varit synliga i de tyska bladen, vilja vi ej bestrida; fråga är här blott om hvilkendera uppgilten är den rätta. Vi ämna ej påstå att ofvan citerade korrespondenser äro ofelbare, men nog hafva de bra mycket mera sinnolikhet för sig3 än den af Posttidningen gjorda uppgiften. Vi hoppas detta lilla genmäle icke skall allt för mycket jaga blodet åt bufvudet på den hetlefrade kollegan; som rötmånaden snart ingår, är det verkligen skäl att icke genom allt för stor retlighet, ådraga sig några nerfattacker.