Aftonbladet – 20 juli 1850, sida 2

rupper vilja hindra konungen att kufva sina rebelliska undersåter,. Afven säges, att en engelsk eskader skall infinna sig vid Slesvigs och Holsteins vestra kust. Berättelsen att England skulle .protesterat mot Rysslands in.ervention, förklaras ogrundad. Fedrelandet, förmodar, att den i Östersjön kryssade svensknorska eskadern äfven kommer att stationeras vid hertigdömenas östra kust. Beruingske Tidende, förklarar officielt, att utom fredstraktaten och det dithörande protokollet, icke finnes något af Danmarks eller Englands fullmäktige undertecknadt dokument, och samma tidning meddelar en adress till köpungen från de slesvigska föreningarne i hertigdömet. Den innehåller en tacksägelse derför, att konungen förkastat de slesvigbolsteinska förtroendemännens förslag, hvilka voro lika förderfliga för riket i sin helhet, som för slesvigarne isynnerhets. Vidare protesteras mot dessas påstående, att gehbeimeråderne grefve Moltke och von Scheel samt etatsrådet Höpfner skola vara så batade i bertigdömena, att de icke kunna anförtros några embeten. Subskribenterna boppas, att Slesvigs folk icke skall nödgas lyda någon embetsman i högre charge, som tjenat upproret. — Man torde kanske erimra sig den diskussion, som för en tid sedan föreföll i vetenskapsskademien, med anledning af en till akadenien insänd, af författaren undertecknad berättelse om en skendöd svala, som skulle blifvit ur en tilifrusen sjö uppfiskad med vinternot ock efter uppvärmning framför spiseln åter ifvats, så att hon flugit omkring i rummet. Man minnes då sannolikt äfven, att akademien utsatte prisbelöningar åt dem som insända en eller flera återlifvade svalor, med tillförlitliga bevis öfver förloppet, och i allmänhet anmodade hvem som helst att meddela de iakttaselser, som kunna göras om sättet för svalornas försvinnande hösttiden. Någon återuppväckt svala har, som kunnat förmodas, icke blifvit afhörd; men deremot har akademien om svalornas flyttning sistlidne höst från trakten kring Nedre Kalix kyrka, fått af vice kommissionslandtmätaren N. Burman följande, i akademiens förhandlingar för sistl. Juni införda berättelse: Den 49 September om afionen vid pass kl. 5 började de svalor, som funnos i grannskapet af min boning, genom oroliga skrik, under ständigt flygande och kretsande af och an i luften likasom vid åsynen af någon roffogel, samla eller locka till sig allt lera af samma species, hvilket fortfor ungefärligen en timme, under, hvad jag kunde märka, lyckadt bemödande, emedan svalornas antal ökades ouppvörligen. Efter att hafva på sådant sätt samlats, log hela flocken ned på en sädeshässja, hvarifrån len ena med den andra: under muntert qvitter och ång oupphörligt bytte plats, hvilket gaf mig anledning till den tron att alla medlemmarne af hvarje amilj ville vara tillsammans vid anträdandet af den ånga resan, som syntes förestå. Sedan platsomby.et efter en stund märkbart aftagit och sången tystnat, lyftade hela skocken på vingarne vid solnedsången och sträckte af i sydsydvestlig riktning, efler att hafva gjort ett slag kring fältet. Natten till den 20 September var sträng frost och blef ingen svala derefter synplig., ———