Aftonbladet – 13 juli 1850, sida 2

Cavaltwus. Edilionen ar ordagrant gjord efter I de svenska handskrifter, hvarpå W. Gumaelius 0 i tidskriften Iduna först fästade den lärda verlk dens tankar. En anmärkning å omslaget unI derrättar läsaren, att nästa häfte skall komma s att innehålla register, linguistiska och histori-l ska upplysningar, samt all den lärda apparat, d som tjenar att ådagalägga ifrågavarande medel-r tidsromans betydelse, icke blott särskildt för i vår svenska, utan ock för den allmänna EuroI peiska litteraturen och kulturhistorien, Man! skulle till och med, såsom vi tro, utan öfver-!c drift kunna ur denna synpunkt säga, att Forn-k skriftsällskapet hittills måhända icke utgifvit c något arbete, hvilket i högre grad påkaflar t uppmärksamheten, inom omfånget af de ämnen r sällskapet berörer. Redan en flygtig blick på a innehållet i Didriks af Bern saga visar, att man 1 här ser framför sig i svensk drägt en fullkomligen sjelfständig redaktion af den tyska bjel-c tesaga, som, i sitt fädernesland förlorad, hittills 1 endast stått att finna i den bekanta isländska Wilkinasagan. Hela denna medeltidshistoria t (pur dikt, eller blott till större eller mindre del f dikt — det lemna vi derhän) står i det inner1 ligaste sammanhang, å ena sidan, med tyskarnes så mycket omtalade national-epos Niebel-: ungenlied och en stor del af Germaniens öfriga medeitidslitteratur, likasom den, å andra sidan, : kpeyter sig till Woisungasagan, Eddasångerne och flere andra vår mnords äldsta, berömdasta sagominnen. Historien om Didrik af Bern m. m. har följaktligen äfven både i Danmark och Tyskland utgjort föreroå! för vidlyftiga kriviska undersökningar. Den står, att vi så må säga, i spetsen för hela den tyska bjeltesagucykeln. Det lärer också vara på personlig uppmaning af den ryktbare linguisten Jak. Grimm, som hr Cavallius företagit sig ifrågavarande redaktion af ett verk, som, trots den betydliga inflytelse det utöfvat på vår svenska historiska litteratur under 14och 1500 ta!e?, likväl sannolikt skall i Tyskland ådraga sig större upp märksambhet, än det troligen kan påräkna i vårt, för dylika ämnen hittills alltför litet intresserade fädernesland. För att vid detta tillfälle äfven säga några ord om Fornskriftsällskapet sjelf, kan man ej undgå att nämna den erkänsla och belåtenbet allmänheten bör erfara öfver de talrika manuskriptskatter, dem sällskapet tid efter annan framdragit ur glömskan och räddat från den förgätenhet, hvartill de förut i våra arkiver varit dömde. Sällskepets verksamhet, om ock icke nog uppmärksammad af den större allmänheten, har dock i sin mån rätt mycket bidragit att sprida ett nytt ljus öfver vår till en betydlig del okända och, man kan väl säga, ej sällan missförstådda medeltidslitteratur; hvarföre den i detta fall onekligen eger en viss Europeisk betydelse. Efter hvad vwi hört, lärer Fornskriftsällskapet hittills hvarken af möecenater eller publiken på det hela njutit den uppmuntran, hvaraf ett fosterländskt bemödande i denna syftning gör sig så väl förtjent. Man har dock skäl att hoppas, att, vid en närmare bekantskap med de utgifna skrifterne, detta förhållande småningom skall ändra sig, och att i nödfall regeringen och rikets ständer SN komma emellan med biträdande hand. — Af hr K. E. Kindblads omtyckta Handbok i Svenska Historien för ungdom och menige man, har nu början af andra delen utkommit, och 4 häften (19—22) deraf redan visat sig i publiken. Med denna del sinträder katholska tidehvarfvet. Man får läsa om Stenkil och hans barn, hedendomens fejd med christendomen och den förras slutliga undergång! åtminstone i synlig måtto. Blotsvens och Inges strider, Upsala tempels uppbrännande o. s. v. Sedermera komma taflorna af Sverkerska och Erikska ätternas riksbyte, (såsom det hette hos! den hederliga Wåhlin), eller deras ömsesidiga kamp om öfverherrskapet i riket. Man tar här: kännedom om Erik den helige, katholicismens seger och stadgade öfvervälde, den gamle odal-! myndighetens förfalt, Finlands eröfring och! -christnande genom S:t Henrik o. s. v. Chri-! stendomen, under katholicismens form, begynner! framträda allt mer och mer beltänklig, påfveI välde och prestvälde taga öfverhanden i Sverige, (allmogen förtryckes, konungaväldet vacklar och söker sitt stöd hos de mäktige andliga och verldsliga herrarne. Hr K. har i sin skildring hunnit så långt sowm till Johan I Sverkerson den frommep, hvilken vid tjugu års å!der! afsomnade på Visingsö, utan bröstarfvingar, och! efterträddes af den sexårige Erik Eriksson.! Svenska aristokratien och hierarkien , un-j der Folkungarne och de med dem befryndade prelaterne, äro nära spetsen af sitt herravälde i norden. Hr K. berättar händelserna:! med berömvärd oväld, utan att man deriöre: likväl kan misskänna det han utgör en varm! vän af folkfriheten. Hans berättelser böra vara välkomna för flere läsare genom egenskapen, att ieke för kort och abrupt framställa sakerna, utan gifva dem behörigt utrymme att visa sig, och tillräckhg färg för att intressera.! Så bekommer man också här ej en blott och bar konungalängd med de vanliga biografiska notiserna om regenterna; utan enskilda hän-; delser af större betydenhet ses tillika på sina ställen tecknade, lagstiftningens utveckling, seder och bruk omtalas, en och annan reflexion inströs. Några nya eller förut okända åsigter öfver dessa tider träffas icke;. hvarföre kriti-: ken också här egentligen har ingenting att fästa sig vid, utan betraktar det hela endast såsom ett slags förnyad edition af svenska historien till ungdomens-tjenst, utgörande på en gång en behaglig och nyttig läsning för ostuderade, och såsom sådant ganska värderikt. — Första delen, hvilken innehåller de första 18 häftena, bekommer man genom förläggarens försorg sammanhbäftad och särskildt inbunden, med alla sina omslag, plancher och chronoloI S : ( l s ; 1 e g S Ir s k d ft ( t ( t S f S ( ( t c k C a l 6 l l gier på ett ställe, samt till synnerligen godt pris. fondens —T7r 1 s C l a 1 ( ( f 1 1 C C 1 S ( 6 t ( C S S t 1 C C 1 c f a S 1 g s C I ö t 1 I 3 ( f L S ( I 1 ( f f 1 1 J 1 a I g QI l ( f S a I S S