Aftonbladet – 12 juli 1850, sida 2

marherre. Härefter ett par beridare före en statsvagn, ; dragen af fyra par appelkastade hästar, förkunna den ankommande Bruden: framför, vid sidorna, efter : vagnen redo stallmästare samt officerare mellan fyra lakejer, rom gingo till fots på hvar sin sida om i vagnen. s Fyra vagnar med damer uti och sist en sqvadron af ; gerdet till häst afslutade furstliga tåget, som uti c sakta skridt for fram emellan böljande massor. y Vi låna slutligen följande rader om procesi sionen till kyrkan: l Snart Storkyrkan uppläts. Dit strömmade null! corps S diplomatique äfvensom en mängd med biljetter för-! sedda. ! Ståtligt bon ock var bekläld; i choret, belagdt med ! en matta af gobelin, fanns ej mer det gamla altaret, utan !t i dess ställe man såg ett annat helgadt åt Hymen. Öfver det låg en duk med konstarbetade silfvertyger: före det stod två präktiga, gyllene stolar, öfverklädda med blått silkessammet, orneradt med guld blot. Bredvid en hög balustrad, på hvar sin sida, der! stodo throner för Konungen och för tvenne Drottningar. Stolar nedom dessa man såg för både Prinsessor och Prinsar. Brudens syster likväl ej här hade plats, ty en liten ljusblå sidentribun var anbragt för henne å en af J4 amfiteatriske läktare, som voro byggde i choret. Processionen sattes i gång: ifrån östra hvalfvet af slottet vandrade parvis framåt drabanter, pager, härolder, bofstat och embetsmän, excellenser, furstar och Kungen. Under en skön thronbimmel beprydd med höga p!y: mager vandrade Brudgummen, klädd i sina raska hussarers uniform, mellan far och svärfar, Oraniska Prinsen. Omkring dessa man såg minga väldiga männer i staten 6 och efter dem en mängd af ordensbesmyckade herrar. Drotiningens hofstat följde dernäst: nu under en himmel kom med juveler och myrten bekrönt den furstliga Bruden. mellan sin älskade mor och svärmor. Efter de höga buro hofvets fröknar upp släp; ej långt efter dessa Enkedrottningens bimmel bars och under densamma ; fördes hon sjelf af sin sonson, Fursten af Upland. Prinsen af Östergöthland dernäst ledsagar sin syster t och en lysande mängd af hofvets hvitklädda damer slutade processionen. Då Konungen trädde i templet, 1 började härlig musik af instrumenter och orgel. Hr Axeåns lilla försök synes oss i det hela stå betydligt framför mängden af dylika skaldeqväden öfver högtidliga tillfällen. ) 1700-talets stil. mo os Ki. — Redaktionen har från Skaraborgs läns husbållningssällskap blifvit anmodad meddela följande, som säkert skall fästa allmän uppmärksamhet hos landtbrukare i anseende till den vigt, som deri vidrörda fråga eger för landt-i: brukets framskridande: j Till Redaktionen af Aftonbladet! Då en för flere orter inom riket magtpåliggande! fråga kommer att utgöra föremål för diskussion vid! det landtbruksmöte, som wlifvit, bestämdt att här å orten hållas under insevarande sommar; har Skara-. borgs läns hushållningssällskap önskat att inbjudninzen dertill med bilagde öfverläggningsämnen mätte! blifva befordrad till allmännare kännedom; och scmj sällskepet ser detta syfte säkrast ernås genom benägenhet, å redaktionens sida, att uti dess inom riket mest spridda och helst lästa tidning reproducera j l hvad närlagde uppsatts i ämnet innefattar, tager jag mig friheten samma handling nu öfversända. Lidköping den 31 Juni 1850. På hushållningssällskapets vägnar. L. W. KYLBERG. J. Fr. Ahlberg. i Redan lärge har det varit insedt och erkändt, att! jordbruket å slättbygden inom Skaraborgs län på långt när icke är hvad det horde och kunde vara: satt tiden längesedan varit inne för detsamma att: höja sig till någonting bättre cch mera lönande, än ett från framgångna århundraden qvarstående tvåskiftes bruk, hvilket, sedan det till sädesodling inkräktat langets hela odlirgsbara egovidd, kommit i saknad af den gödselkrtaf:, som är oumbärlig för vid-. makthållande af jordens bördighet cch fortfarande! produktionsförmåga. Såsom följd af detta missförhållande, bar åkerjorden måst underkastas den olika behandling, som nu visar sig ega rum emellan s. k. hemjord och bafrejord, hvaraf den sednare ideligen tvingas att bära skördar, utan att tillerkärnas annan godtgörelse, än hvartannat års hvila, samt, der arealen så tillåter, flerårig nedläggning ti:l linda. Ett så beskaffadt brukningssätt måste omsider föra derhän, att betydligare del af landets odlade egovidd blifver till yttersta grad utsugen, hvilket ock beklagligtvis finnes bestyrkt af redan flerestädes vunnen erfarenhet. Under sådana förhållanden, är det allt för uppen-! bart, att det patriotiska ändamål, som väsendtligen !! varit afsedt med enskifies och laga skiftesstadgen, i hvars tillämpning kostat så mycken både allmän och enskild uppoffring, föga blifvit uppnådt. Lika påtagligt är, att det ej heller skall kunna uppnas säl länge sättet att begagna den skiftade jorden förblifver oföränd:adt. Bland föremål af stor allmän vigt, som, med hänsigt till detta län, påtallar hushållnings-. sällskapets uppmärksamhet, är för närvarande intet, ! som uppväger frågan om tillvägabringande af ett än damålsenligare jordbruk å länets slättbygd. Menirgen härom kan hos länets tänkande innevånare blott vara en: likasom. den vid hushållningssällskapets förhandlingar, rörende detta ämne, så allud befunnits. De spridda bemöcanden, hvilka der och hvar å slättbygden framstått, för odlande af fo-1 dervexter till ökad näring för ladugården och följ-!: aktligen äfven för åkern, vore äfven uten tvifvel all-. männare, derest mäktiga hinder ej tillbakshölle och i ) j l ; Å 4 j j j j 4 . 4 aväfde förbättringsbegäret i denna del. Det har således tillhört hushällningssällskapet att uppspana, i dagen framställa samt, i den mån det: kan, söka undanrödja dessa binder. Sällskapet har ock, vid betraktandet af denna uppgift, utan särde-j les svårighet eller tvekan komrnit till den öfverty-. gelse, att de grunder, hveruppå egofriden allt sedan jendets första upprödjande hvilat, och ännu, under vidt skiljda förhållanden, med föga simlighet fortfer att hvila, utgör det hufvudsakliga, att ej säga enda! skäl, som hindrar slättbygdens jordbruk att öfvergå till ett, efter lokala förhållanden lämpeadt, cirkula-:t j i tionsbruk, samt att på sådan väg uppnå den högre! ståndpunkt, hvartill tidens fordran i förening med! landets flera egerdomliga naturförmöåner mana. Dernal sin öfvertygelse grunder fäliskapet uppå alidagliga, företeelser, hvilka ej kupna vara fremmande för nä-. gon, som gjort sig ringaste möda att se ochinhemta tillståndet å länets slätthvod der om rådande mod