Aftonbladet – 11 juli 1850, sida 2

Hvad nu angår det nya kyrkolagsförslaget, så är detta i sjelfva verket icke mera nytt. Redan den 29 December 1846 öfverlemnades det fullfärdigt med motiver, tablåer åc. till Kongl. Maj:t, som genom dåvarande justitiestztsministern grefve Posse i nåder utställde förslaget den I Mars 1847 till samtlige domkapitlenas hörande. Som likväl ingen preskriptionstid för domkapitlena blifvit utsatt, bafva dessa gilvit sig så god tid att detsamma studera, att ännu efter nära 2 års förlopp eller den 14 Februari sistlidet år, då en af ledamöterna i Lunds domkapitel väckte fråga om förslagets företzgande till granskning, de öfriga ansågo dröjsmålet blott vara ,förmenadta, hvarföre domkspitlet tog sig ännu 7 månaders betänketid eller till den 19 derpå följande September, då det nu för oss liggande utlåtandet unpderskrefs utom af hr biskopen dokt .r Faxe och domprosten doktor Reuterdah!, jemväl af brr theologie professorer d:r Melin och Bring samt för denna fråga tillkallade kontraktsprosten H. F. Cedergren. Men emedan Lunds domkapitel icke var det sista, som ingått till Kongl. Mej:t med det äskade utlåtandet, utan, såsom det påstås, det fjerde i ordninger, så kunna vi icke vända detta, såsom oss synes, ingalunda förmenade, utan verkliga dröjsmil vårt domkapitel till last, utan måste erkänna att detsamma i fråga om den allmänna likgiltighet, bvarmed samtlige domkspitlerna i riket mött förslaget, icke innebar yltersta utav fjerde rummet. Emediertid bar förslaget öfver 3 år var.t tryckt, och om det också icke varit tillgängligt i bokhandeln, har likväl hvem som så jönskat kunnat med ringa besvär få det ur ecklesisstik-exgpeditionen. — Deraf skulle man tro sig kunra slu:a, att förslaget till sitt hufvudsakliga inzebåll redan måste vera bekant för allmärbketen; men detta är så långt ifrån verkliga för hållendet, att vi icke ens i något tidningsblad sett det ringaste försök att framställa detta innehåll. Detta visar, att den förmodade likgiltigheten hos domkapitlena är fult ut lika stor hos hela svenska allmänheten och kos de:s organer, de stora och små tidningarpe. Fråga vi efter orsaken, så kan men just icke sögs, att ran i allmänhet anser kyrkan för ex obeiydlig eler öfverflödig institution. Tveriom äro personer af de mest olika politiska åsigter ense derom, att vår svenska kyrka bör bibehållas in statu qvo och icke ens förIskansningarne af religionstvång och kättareförföljelser uppgifvas. Icke heller kan man säga, att en kyrkolsg är en obetydlig sak; ty om vi också erkänna att ingen författning kan ensam för sig väcka lif i en kyrka, så kan den åtminstone afgifva mer eller mindre beqväma former för det befintliga lifvets rörelser och verksamhet, och dymedelst befordrande eller inskränkande och hämmande inverka på detta sjelf. Slutligen kan man icke säga att en allmän belåtenhet med den hittills gällande kyrkoJagen är rådande. Ty utom det att både regering och ständer för hela 22 år sedan förklarat en förändring häruti nödvändig ), har hvar och en som måste i kyrkolagen söka vägledning för sin tjensteutöfning, erfarit, huru redlös man ofta blir lemnad i ganska wigtiga punkter. Vi fråga derföre ännu en gång: hvad är orsaken till denna lHikgiltigher?... Ligger den i kyrkans beroende och derföre underordnade förhållande till staten? E:ter i brist på verkligt lif? Eiler i den isolerade ställning, hvari dels presterna, dels prester och lekmän äro till hvarandra? Vi vilja icke besvara frågan, då dertill skulle erfordras större utrymme än vi kunna påräkna i ett politiskt blad. Vi vilja i stället skynda oss till vår i början framlagda uppgift och hoppas, att då allmänheten nu ur alla tidningar inhemtat närI mare kännedom om den sednaste franska undervisningslagen, ja till och med om den deröfver hållna diskussion, ett par timmars uppmärksambet skall skänkas åt det i de flesta afseenden så förträffliga nya förslaget till Kyrkoleg för svenska kyrkan. Men detta förslag upptsger ej mindre än 100 sidor i qvart och domkapitlets utlåtande deröfver 6 finskrifna ark. Skall ändå läsaren på ett par timmar inhemta kännedom om båda, så måste fram ställningen hoptränges, alla bisaker lersnas å sido och blott sjelfva hufvudpunkterna framdragas. Till att uppfinna dessa, vägleder oss förträffligt demkepitlet, som jast i bebandlingen af dessa hufvudpunkter varit vidlyftigasi och derunder uttalat ganska vigtiga grundsatIser i afseende på kyrkoförfatiningen , med hvilka det i synnerbet för Lunds stifts presterskap kan vara vigtigt att göra sig bekant. Trogne vår i början angifne föresats skola vi derföre så använda detta utlåtande, att vi, belysande de mot förslaget riktade inkastien, uppvisa förträffligheten af dess hufvudpunkter, viljande vi till slut framställa ett par anmärkningar vid förslaget, hvilka från vår ståndpuckt äro vigtiga, men i afseende på den närvarende kyrkliga ställningen blott kunna räknas till — pia desideria. AA. Rörande K. F:s) form anmiörker D. C. 1:o att dess språk icke är nog ascetiskt, utan mera ansluter sig till de nya borgerliga logstiftninsarnes: 2:0 att skilnaden mellan kyrkolag och