Aftonbladet – 10 juli 1850, sida 3

Såån, genmälde kungen. En ung finne, således? Alldeles, Ers Mej:t. Han beter Cias Aminoff och är född i närbeten af Sverborg, derifrån han, vid åtta års å!der, flyttade öfver till Sverige, der han nu vistats i nioår. Hans föräldrar äro döda och hans enda nuvarande stöd är hans mormor, en gammal öfverstinna Rojalin, min tent. Och wmormodren — har icke hon råd att bekosta gossens uppfostran och bidraga till hans fortkorost?, frågade kungen. Nej, Ers M2j:t. Fru Rojalin är snarare fattig än rik och hennes dotterson eger mindre än intet. Det fordras således för honom en hög beskyddare, jua — den bögste inom riket, om han skall komma fort i verlden. Men, om gumman är så fattig, som du säger, hveraf lefver bon då och hvarmed har hon, under de nio åren, uppehållit sig i Stockholw? Ty det kestar stt lefva här, som du vet. vAck, E:s Maj:t, det må jag veta, i likhet med många andra. Men att tant Rojalin kan lefva här, ehuru temligen inskränkt och obemärkt, sker på bekostnad ef beunes sondotter, en nu fjoriouårig fröken Rojalin, som på mödernet ärft betydliga rikedomar. Den flickan, som också är faderoch moderlös, liksom hen: nes kusin Clas Aminoff, betalar af sina stora räntor till farmodern, i bvars hus hon vistas, årligen en summa, tillräckligt stor att sätta gumman i stånd att inomhus lefva sö, som en adelsdam ceh öfversteenka egnar och anstår, ehuru vilan något större umgänge och nigon yttre prakt, enligt hvad jag nyss hade nåden att nämna Jag förstår: det är den unga sondottern, som betalar fiolerna, som man söger. Men gossen... den unga Aminoff — hvad är det du egentligen vill att jag skall göra för honom ?o Gilva honom en pagetjenst vid. hofvet, Ers