i ett tid gräln, som redan är förbi, och att man i fall äfven härvid lärer kunna mer elier dre tillämpa ordspråket: det är aldrig ens stuld att två trätas. Så till vida vore sål: i hela den saken intet vidare att nu y . Men det är temligen gifvet, att den frågan, bvilketdera partiet visat mesta mo: deration och sann liberalitet äfven emot olika tänkande, i denna sak, kan blifva af något inflytande änkesätten om de olika fraktionernas stillnving, äfven för framtiden; och af dennz o:ssk skola vi taga oss friheten att söka kompletie-s ofvannämnde skriftvexling med att återföra i minnet ett och annat faktum ur de sistförfl årens historik af resro:eptationsfrågans behandling. Låtom o:s först vara öfverens, att erfarenheten än:u icke gifvit vid handen mer än elt sätt att joma till sådana reformer, som förutsätia at en privilegierad minoritet skall ef tergifva :cer eller miadre af sina försträdesoch detta sätt består icke blott ar och en runkar på hufvudet åt we och säger till sin granne: det : räcka länge; vi måste hafva en ;. v., utan deri, att man jemväl söker viket slags förändring önskas af det största anvtslet bland dem som kunna göra sig något reda för frågans enklaste grunder cch rättighet: deri, att hafva nicon vilja och hjerta för des: framgång. Deita kan icke ske annorlunda, än ait när re form-2vitsuonen skall bringas å bane, echvar må ec i frihet att söka göra sina åsigter gällande, : dess en öfverenskommelse är träffad om bvad som skal utgöra den gemensamma opiniöasyttringer; men att deremot, sean öfvereoskommelse är träffsd, låter sina åsigter falla för denna erenskommelse och förenar sig sen Ecdast härigenom kan opibrida sig till en sluten falang, , men också endast på det sättet, att intaga de privilegierade klassskansningar. pionens som då är I stån väldenas iö Det underordnande af det enskilda tycket och viljan under majoritetens, som vi sålunda beskrifvit, är just hvad man med andra ord kan kal!z tisk disciplin i detta ords vackra bem P ÅA and idan inses lika lätt, att de som icke wvij: bolva reformen, framför allt skol: söka ti ia biliandet af en kompakt ocr derigenom m 1-4 opinion i förenämnde syftning. Detta skt soligen dels derigenom, att sjelfva det försi.s. varom de fleste reformvännerne förenat siv. afmålas såsom någonting overkstälibert, aationelt, ledande till upplösning, dels att ; ifva de röster eller namn,som understödja -tsamma, förklaras vara erhållna genom kon ie medel, att mängden af dem som biträda det, fråga litet derefter, och så vidare, hvarvid re ormens motståndare naturligtvis göra sig den största möjliga fördelaf den omständigh: ie :t den egentliga stora massan uti et ir, der den politiska bildningen ännu icke upp: i den högre utvecklingsgrad som först kan 5i.va resultatet af fria inrättningars verkan un ocr en längre tids förlopp, omöjli gen kan med full skarpsinnighet urskilja be tydelsen till utseendet kanske obetydlig skilnad :o5Har den ena eller andra föreskriften angicn!e valrätt och valbarhet, ehuru den en ganska god instinkt, dels att a allmänna hufvudbestämmelser, enkelt framlagda, dels också att inse tili hylika personer den kan sätta memerende:. bedömma i sta förtrosndet, i afseende på de rättsenliga grundsats: bevakande. Eter denos allmänna teckning, låtom oss nu se huru det har förbållit sig vid representationsfrågens praktiska bebandltling härstädes, När refosivixserna i hufvudstaden år 1848 först beg .ne na rådplägningar, så voro åsigterna och förslagerna till grunder både för valrätt, valbarhet, kammarbildning mm. m. så mångartade och osika, att om hvar och en hade envist bålliv på hvad han ansåg vara det bästa, så hade otvivelaktigt ingenting blifvit af allisammans. Men sjelfva önskan att komma till ett resuita ste leda till den preliminära tysta öfver ommelsen, att de individuella favoritide-rna skulle uppoffras för de beslut i hwilka pluralicten stannade. Den som tilläfventyrs kunde anse en eller annan hufvudbestämmelse of renlig med sin öfvertygelse, hade tillfälle a:: i tysthet draga sig undan, det vill säga att ej ieckna sitt namn under petitionen, men man ansåg likväl aktningen för det gemensamma stora syftemålet bjuda att inskränka sig bärtill, och ati åtminstone icke af rätthafveri eller annat motif motarbeta reformvännernas program. såvida man uppriktigt vile bafva någon liberal reform. På detia sätt fortgingo sammanträdena in. om reformvännernas sällskap och rådplägningarna öfver programmet, ända tills mot slutet. Vi hemstäila, om pluraliteten dervid med hån, bitierhet eller brist på humanitet bemötte den minoritet, som hela tiden försvårade arbetet genom sina invändningar emot allt som syftade att gifva representationen en demokratisk karakter. Men huru betedde sig denna minoritet, å sin sida, först medelst söndringen genom de bekanta reservanternes uppträdande och den moralkaka varmed de dervid undfägnade pluraliteten, och sedan ytterligare genom den af dem uppsaut och gratis utdelade tidningen EL