Aftonbladet – 10 juli 1850, sida 2

och väl tecknade figurerna (hvilkas likhet ref. för öfrigt ej kan bedöma eller hört bedömas), utan äfven för målningssättet, som är ovanligt mjukt, saftigt och rent, utan synbara öfvermålningar eller rättelser, och med en något egen men särdeles angenäm skiftning i koloriten, som erinrar om vissa äldre utländska mästare. Begge taflorna komma alltil att utgöra en prydnad för den samling, hvari de upptagas. Ett arbete af hr J. W. Wallander, M 275 pfamiljgrupp i naturlig storlek är det till dimensionerna ansenligaste bland alla på hela expositionen, och haräfven (i 2:a afd., O ) fått en sådan plats på fondväggen af korridoren åt venster, att den med sin kolossala gyldne ram måste likt altartaflan i en landkyrka genast ådraga sig den inträdandes blickar. I mån som man nalkas, kan man lätt på figurerna upptäcka taflans urbilder — en far, en mor och två yngre söner — och ser man på de dyrbara bisakerna: möblerna, golimattan, biomstervaserna, figurernas smycken och drägter, m. m. — alitssmmans med noggrannhet afbildadt, — så märker man att en bland Stockholms förmögnare köpmansslägter velat i denna bild bevara åt sina efterkommande ett minne af sin husliga krets och dess välmåga. Åtskilligt tal om börsaristokratiens anspråk 0. S. V.; som försports bland vissa samhälisklassers representan:er vid betraktandet af denna tafla, har icke kunnat undfalia andra åskådare; men det vore önskligt att många bland börsens 10tabiliteter måtte använda sitt öfverflöd på samma sätt som grosshandlaren Berg gjort här, och blifva mecenater för konsten, äfven om det blott skeddo för alideles enskilda ändamål. Konsthistorien upplyser oss ait de mnederiländska penningemsgnaternas tycke, i äldre och nyare tider, alt se sig omgilna med bilderna af sina egna och sina fränders och vänners familjer, siva praktrum, sina trädgårdar och landthus, är ju:t hvad som framkallat .mängden af deras konstälskande landsmäns verk, och hufvudsakligast föranledt de holländske och flamandska skolornas ulbitdning till hvad de blifvit. Al br J. A. Wetterbergh finnas tre arbeten i porträttväg JM 276 (7:e afd. NV.) föreställande borgmästaren Losen, samt JM 277 och 309 (1:a afd. O.); magister Hollander och hr Geo. Stephens. Jemnföres det sistnämnda med m:!l Bergers nyss ofvan omnämnda bild af samma original, så har man så tämligen i en anblick framför sig egenheterna i det fornitalienska porträttmanår, hvarigenom hr Wetterbergh förut så ofta ådragit sig konstvännernas uppmärksamhet. I de två öfriga, särdeles det förstnämnda, tycks konstnärn vara på öfvergång till ett annat maner. Efterbildningen har samma s:nning och lif — den gamle juristens hela själ lyser t. ex. fram genom hans anletsdrag — men koloriten är här icke br Wetterberghs förut begagnade, och anordningen visar sig mindre beräknad på effekt. På expositionen (i 7:e afd. NV), men ej i katalogen, förekommer ett porirätt som föreställer marinmålaren Larsson, och är måladt i olja af genremålaren Zoll. Det skulle äfven kunna hänföras till genremålningarne eller tandskapsmålningarne; ty den unge konstnärn vwvisar sig i hel figur, stående på en klippstrand vid hafvet, och betraktande moln och vågsva!l med ritstiftet i hand. Det är en poetiskt tänkt och utförd tafla; porträttet säges vara fullkomligen likt. Bland porträtterna bör ej förbigås hr O. Cerdons litografi efter Hillesfröms Originalporträtt af C. M. Bellman. Gezom konsthandien kommer denna lifliga bild sannolikt att snart sprida sig bland den store sångskaldens beundrare. (Forts. fölier)