Aftonbladet – 9 juli 1850, sida 2

Svenska Slöjdföreningens ärssammankomst. (Slut från J4 131.) Dea humanistiska, den lärda bildningen kan icke gifvas åt massan af ett lands befolkning, och skulle, om hon det kunde, draga händerna från arbetet som föder oss. Hvad som af denna bitdning, eller i dess sporr, gifves såsom en första gryning i folkskolan, det är ännu blott osammanbängande bokstäfver: det är och förblifver blött smulor af de rikas bordp, efierlemnande af de vällouade: afdem som länge ansett sig såsom ex professo menniskor, hvilka ensamt borde ingå i menniskans fulla vilkor genom förståndets uppfostran. i Massan har förbidat uti mörker, under en genom århundraden obiidkeligt gången samundenas skarpa delning, till den ena sidan uti bildade,: en klass, der ofta slösats försök att framleta den af Gud nedlagda tankegnistan; till den andra wi en omätlig hop, kallad allmoge eller pack pöbel: d. v. s. förkastade, alldeles vanvårdade wll sina I förnuftsförmögenheter. Genom denna delning måste det hända att vetanI dets frön lågo döde på oändliga fällt, hvilka ej rördes af odlarens välsignade hend; och menniskovännen må ännu fråga: sedan den fysiska träldomen (afkastat sina bojor, är väl antalet mindre af Islafvar under okunnighet, elände och oförutseende ? Denna otaliga massa bröder, hvarest utspisis hon med något, ens ringa, af ett odladt begrepps bjelp medel, af kunskapens håfvor ur förnummen sanning? Skall hon alltid lermnas utan annan kraft än den djuriska, utan annan ledning än lidelsens, utan kärlek till sanning, som heanes förstånd icke lärt att urskilja, och hjertat icke känner? Skall hon evigt förblifva ett vildt haf, der hvarje jvindstöt förmår uppröra ett folkstummel, en omedI veten rörelse att vinna jemnvigt? Skall hon, träffad af den öfver jorden ljudande rösten cm menniskovärde, vickas,icke till eget arbete för begreppets utbildande och menniskans framträdande; utan — städse såsom nu, i saknad af förmågan att sjelf pröfva i de enklaste saker, en vilde, bunden vid den gröfsta okunnighet — blindt följa hvarje rop till förändring, till omstörtning, derföre att en dunkel känsla säger henne, att hvarje förändring måste blifva en förbättring? Den techniska folksbildningen synes vara bestämd att lösa tiders gåta med ett menskligheten I värdigt svar på dessa frågor. Framträdd utur naturen, lyser hon för vårt öga öfver hennes verksamhe, deri vår bestämmelse är att genom vårt förnuft fredligt herrska. Af henne beror vårt uppehälle, SÅ vidt de: fordrar mera af jorden, än hvad hon gifver de andra djuren. Afven den lägsta arbetaren skall af henne upplysas i sitt kall, och höjas till begrepp om de ting som omgifva honom: dragas till medvetenhet om, beundran och kärlek för den osynliga hand, som leder allt och gifver allt: stödjas vid vetenskapens sanningar fram till sitt arbetes frukter, sitt bröd: glädjas af de njutningar, hvilka konstens ande för troligt uppenbarar för det öga, som, under teckning i hans sa!ar, lärt känna bokstäfverne i hans skrift. Misströstom icke härom! Ett af Geijers afskedsord till verlden — af dem som den store och älskelige tänkaren hann skrifva ännu blott med blyerts — lyder: Tillsammans hafva naturvetenskaperna gjort och fortfara dsgligen att göra en al de största historiska revolutioner, ej blott inom den intellektuella, utan äfven inom den sociala verlden. Man kan säga, att gerom det dagligen växande välde öfver naturens krafter, som de gifvit menniskan, hela det rent I menskliga lifvet blifvit omskapadt !) Når vi måste förfäras vid tanken derpå, huru långt bort vårt folk, i brist af technisk bildning, nu står tillbaka i förmågan att följa denna andliga verldsrörelse, ehuru vi nyss egde Konungen i densamma, sjelf en gång arbetare ?), af vår stam och midt ibland oss; så måste vi ock innerligen glädjas af hvarje förebud af en rörelse framåt, och såsom ett sådant må vi tryggt räkna ett allmänneligen vaknadt bildningsbegär hos våra arbetare, hvilket desto mera må anses betydelsefullt, som de visserligen icke hafva genom regeringens eller statens omtanka blifvit drifna eller lockade till skolan och boken. Sveaska Slöjdföreningen uppträdde, dess skola bilI!) E. G. Geijers samlade skrifter, I B. s. 348. 1) Minnestal öfver J. J. Berzelius, at P. A. Silje l ström, s. 40.