Aftonbladet – 8 juli 1850, sida 1

Å jbeböiva dem för att tillbakadrifva de attierade, som jhvar och en af eder väntar, — för av möta fienderna, edra goda vänner... (Bifali på venstra sidan). J önsken en emöt! Nåväl, jag skall svara eder. Kort och energiskt, såsom det anstår folket, svarar jag eder: J skolen icke få någon!... (Bifall på venIstra sidan.) Hvad nu dessa azitatorer beträffar, som äro fårIdiga att uppoffra landet åt sioa onda passioner, må de besinna, må det veta: att folket föraktar och afskyr alla onda passioner, och den aldra oädlaste af dessa passioner, det är otacksamheten... (Bifall från venstern.) Huru, det är j, mejariteten, det är j — 0 min Gud! — som voro färdiga att slicka den allmänna valrättens fötter... (Sorl på högra sidan.) Jag säger till ministrarne: Hvad! Det ärj, ombud eller verktyg åt en iman, som Februarirevolutionens blod bar amnestierat, det är j, verktyg åt en man, som den allmänna rösträtten ä:erkallat, oaktadt den dom som rättvisligen träffat honom, det är j alla som kommen för att sammangadda eder mot den allmänna rösträtten, mot republiken!... j ären fadermördare!... (Bifall af venstern). Viljen j veta, hvem som är upphofsmannen till det onda? Vi veta det! Vi ämna icke hålla oss till de underordnade aktörerne; nej, vi känna sjelfva drama:urgerna, som hålla trådarne. (Skratt. Afbrott.) Och det är icke i det blusklådda etler uniormerade folkets blod, i datta blod hvirifrån j hafven samlat makten och som j än ea gång ären färdige att utgjuta för a:t styrka eder. Presidsnten Dupin: Låt bli att säga till majoriteten: j! (Sorl på venstra sidan.) Lagrarge. Jag får äran säga eder, att de hårda ord som jag uttalar, endast äro rigtade mot de onda passioner, som blott ett ringa antal af eder dear, om det eas fianas några deribland som dela dem; nej! det är icke till majoritetens msjoriiet, som jag ställer mina ord. (Munterhet). Da tidningar, hvilkas språk jag nyligen citerat, h:fva kallat oss fega stackare och hycklare. I Hycklare! Vi! De veta nog mo:saisen ganska väl, ty de hafva städse sett oss bära vå: fana högt och ståndaktigt. Nej, vi äre inga hycklare; Fege! Det är för det förssa ett ord som aldrig borde uttalas i vårt land... Huru! Vi äro fega derföre att vi icke vilje blanda vårt blod med armeens blod... Men hvarföra skulla vi utgjuta miitårens, våra bröders blod? Tar icke armåen varit vår kamrat vid den allmänna rösträttens utöfvande? (Bifall och applådissemanger från venstern). Vi äro fega!!! Måtte emedlertid de som säga detta till oss. göra detsamma som vi gjort nu två å tra gånger! Mi ds uppträda på styfva linan! På deras utmaningar svara vi biott med följande ord till armåeen: Qvarblifven i kasergerna, vi skola gifva dem 1en lexa, som de skola minnas... (Skratt och bifallsyttringar pi venstra sidan.) Tron j derför? måhända, au jag fruktar lagförslaget? Ack, min Gul, oaktadt dess lömska bedräglighet... (Utrop på högra sidan.) Ja, ty liksom en ficktjuf stjäl dån ur nästan alla arbetskarlars fickor, ur handtverksarbetarens ficka, och ur artistens... Och derföre är dess brott så mycket mera förhetligt, som det är skamligt! (Röster från venstern: Bravo, bravo!) Låt lagen så igenom till och med utan alla amena dementer, antagen den sådan som regeringen framlagt den, och om ett nytt val skall ske inom endast tre. månader, så skola vi få en majoritet, vida större än i sjelfva den konstituerands3 församlingen, hvilken betydde mer än j. Man har velat drifva folket ned på gatan. Det jGns vissa skräflare, som nu för tiden berömma sig af att vara Curtier... (Säratt, afbrott.) och som icke skulle draga i betänkande att låta arfsrätten triumfera äfven med tillhjelp af visst folk, som icke ens bära fransk uniform. Röster fråa v-nstra sidan: Bravo, bravo! Lagrange. Mean huru väl de än spela sina kort, skola dock deras stämplingar misslyckas. Man anklagar Paris för att göra revolutioner. Men Paris bivarar Frankrike från inbördes krig. Jag bekämpar lagförslaget, emedan det är inbördes krig; och besinnen det, om ett inbördes krig upplågar, så skall czaren från sitt håll kunna anfalla landet; vi skulle sålunda sätta Frankrike i brand från begge dess ändar, och det vill jag icke. Jag sätter mig äfven emot urgencenp; ty att besluta, att Jagförslaget vore så högvigtigt, att det måste genast upptagas till behandling, det skulle vara att förstora brottet. (Bifall från venstra sidan.) Presidenten D:epin. He de Fiotte har ordet. (Sansation.) De Fiotte. Frågan måsta alltid vara om en vigtig sak, då man yrkar på skyndsam handläggning... Röster. Higre; Det hörs icke! De Flotte. Man har hos alla republikanska folk, ja till och med hos alla konstitutionella folk insett nödvändigheten att endast med största försigtighet, utan allt förhastande röra vid vallagarne. D:t skule vara en stor olycka, om den nuvarande . lagstiftande makten, med lättsinnighet eller öfverilning, vidrörande sitt ursprung, glömde att respektera sig själf, glömde sin egen värdighet. (Bifall från venstern.) Detta är ett nog vigtigt motiv att förkasta urgencen. Jag skall icke tala utförligare om denna sak. Vallagen har skapat edra rättigheter; det snstår icke eder att stympa en princip. från hvilken j sjalfve utgått. (Bifall från venstern.) Några ledamöter. Högre, högre! Deo Flotte. Det anstår er icke aw lättsinnigt röra dervid. Att bevilja frågans brådstörtade handläggning, skulle likväl innebära något deråt. I bören icke röra dervid, allra minst under det mäktiga imflytandet af tillfälliga fördomar. Dt finns ock en annan vigtig punkt. Konstitutionen har sjelf insett och erkännt nödvändigheten af en revision. Det var ett slags vapanhvila mellan partierna. Vi böre icke å någondera sidan bryta den; men icke nog dermed: hvar och en måste dessutom vara öfvertygad; att mon icke bryter dan och att den icte kon brytas. (Bifall på venstra sidan.) Talaren ingår derefier i en uodersökning om maktens ursprung; han utvecklar derefter denna stara princips konseqvenser; men bans svaga röst gjorda att talet svårligen kunde höras. Presidenten Dapin. Omrösniag har blifvit begärd om urgerce-frågan. — Man skrider dertill. Omröstningen visade följande resultat: Voterandes antal . . 700. Absolut majoritet . 351. Mot ....s...c.. 239. Församlingen biföll således ministrarnes yrkande om skyndsam pröfning af lagförslaget. Omedelbart derefter började också förhandlingarne om sjelfva lagförslaget. Presidenten Dupisn. General Cavaignac har ordet för att tala mot förslaget. (Forts.).