Aftonbladet – 6 juli 1850, sida 2

Article Image
som användes för detta väldes bestormande, hemtades från menniskans pligt att undersöka och pröfva innan man tror, samt att höra innan man dömmer. Romerska hierarkien beropade sig då på lärdomens höga ålder, men: fick till svar att äfven villomeningar kunna vara mycket gamla. Den föregaf vidare, att alla religiösa ämnen, endast efter noggranna forskningar blifvit afgjorda; härtill svarades, att ingen ägde rätt att fatta beslut för en annan, om det, som den heliga skrift bjuder honom att tro; ty den beslutande sätter sig då i skriftens ställe och vill att andra skola se med hans ögon. Det sades äfven att skriften på åtskilliga ställen vore mörk, så att det ej vore allom gifvet att utleta rätta meningen, och man måste derföre åtnöjas med deras förklaringar, som hade studerat grundspråken och ägde en högre lärdom. Härpå svarade man, att alla som studerat grundspråken ingalunda voro ense om uttydningarne, samt att den ene lärde ofta förklarade en sak hvit, som af en annan förklarades svart. Slutligen anmärkte de påfviske att den frihet som lemnades enhvar att ransaka och forska åstadkom åtskilliga villolärande sekter. Häremot invände man, att det var bättre att äga en vilsefarande tro än alldeles ingen. Ty allmänna tillståndet före reformationen var sådant, att om man tillfrågade någon af allmogen, kunde han ej lemna annat svar, än att han hade samma tro som kyrkoherden, denna trodde som kyrkan trodde, och kyrkan höll sig till påfvens tro. Men hvilken tro påfven hade, var honom ej bekant och derom kunde ingen döma, emedan de flesta aldrig hade sett skriften, ja många ibland dem visste knappast att den ens fanns till, hvarföre några höllo före att nya testamentet vore en ganska farlig bok, som Luther hade sammanskrifvit. Dessa och andra argumenter voro så vigtiga, att ingenting deremot kunde invändas och reformationen gick för sig med den segrande framgång, som är hela verlden bekant. I första hettan och medan allt ännu vacklade, betjenade sig reformatorerna af desamma vapen, hvarmed de förvärfvat sig så stora förde

6 juli 1850, sida 2

Thumbnail