Aftonbladet – 5 juli 1850, sida 2

VA 7 BUBBA SP BUIATLIE terna, de klaraste förnuftsskäl och den mest bindande logik befunnit sig på den ena sidan, och å den andra icke annat än deklamationer och toma fraser eller sofismer kunnat anföras, dessa sednare likväl ständigt segrat vid voteringarna enligt en afgjord pluralitets på förband bestämda vilja. När man under en längre tid sett detta så att säga moraliska våld som en majoritet inom en sådan kammare, utgörande en ganska ringa minoritet emot sjelfva landets tänkesätt och önskningar, kuunat utöfva, när man dertill kommit i erfarenhet af den method som blifvit införd såsom ett slags stående taktik vid de sednaste riksdagarne, att talmännen t framställa voteringspropositioner från Utskotten i frågor derom Stånden stannat i olika beslut och der det gällt lindringar i beskattniogen eller Ständernas rätt att bestämma om vissa dertill hörande frågor, på det saken icke måtte komma till slutligt afeörande i förstärkt Statsutskott, der man kunde vara oviss om utgången; när man sett och erfarit allt detta, säger jag, så kan man lätt blifva frestad ait tro snart sagdt hvilken förändring som helst utgöra en förbättring, blott för att undkomma ett sådan: cofterrättlighetstillstånd. Under sådana förhållanden mås ingifva en dubbelt smärtande käns! ändring bjudes, denna är så bes sta tvifvel väckas huruvida deru ligt framskridande, eller om man dringens antagande endast kommer gamla olägenheterna i en annan form, icke efter noggrannt afvägand2 af skä emot, i alla fall är bättre att e det naturligtvis 3, om när en förad, att de stör7 något verknom föränerbefästa de :h om det n för och licket förblifva vid det gamla, som ändor igt länge kan bibehålla sig. Sådant, M. H., har otvifve rycket hos många och äfven hos mig varit läsniog af det kungliga förslag olika valörer det gifver åt iw och förmögenhet. Jag kan och bör likväl icke jölja, ett då jag trott mig icke böra taga ledning ens:rmi af deona känsla, utan afvakta ytterligare upplycni sak, så hafva de nyss utkomna vallängdsta i mig gifva rum för en bättre ber att nu få angifva skälen h Det har nemligen förekomz likt, att, enligt tabellernas inn mokretiska elementet syntes bi vertag i de medelbara valens då äfven antager, att ett mera aristokratiskt element blefve öfvervägande i den omedelbara valafdelningen, så skulle det bero på städernas röster att afgöra hvilketdera elementet finge öfvervigten på det hela. Jag hade trott mig då kunna sluta till, delz efter siffrorna, dels efter föregående erfarenhet om valen inom städerna, att det liberala, eller, rättare sagdt, det borgerliga elementet der kunde i allmänhet påräkna en pluralitet af två tredjedelar. Skulle detta kunna antagas såsom någorlunda gifvet, då tvekar jag ej i den tanken, att man gjorde i hög grad orätt att ej antage hvilande förslaget, såsom en handling, hvilken an på förhand har regeringens samtycke och initiativ för si derigenom befria sig från månget bekymmer; många partisplittrinpgar, mången oro och im 2 mödosam kamp för framtiden. Sådana voro mina tankar då jag kom till detta möte. Men samtal med de höryv e ledamöterna af bondestånye invändninvoro mig hafva nemoch åternen af de efter rang ig såsom sannoiet moderat-deett bestämdt öfdet hafva bragt mig i erfarenb gar och farhågor, hvilka jag t obekanta. De fleste af dessa I ligen antagit och framställt sås Hit, på grund af sin bekantskap och nära beröri ed allmogen, att utgången af valen äfven i den re afdelningen skulle blifva oviss, emedan de påstå att de små röstdelarnes innehafvare svårligen skulla, allraminst der afståndet från valorten är något I bry sig om att infinna sig vid valen, under för Ining att der alltid blifva öfverröstade, så att man till och med ansett att blott en tredjedel af små röstegare skulle komma att deltaga i valen s som de ej finge rösta genom fullmakt. Skulle det vu i verkligheten sig på det sättet, då är det oc vidsre betänklighet bör förk Må det likväl tillåtas mig. är nämndt, fästa uppmärksamih: att noga undersöka och pröfva rande suppositionen, innar mn en afgörande slutsats. Det m ämnet betraktas endast ifrån gr och med afseende på hvad n anspråk att önska, så kan s uppstå om beslutet; men vi för tillfället icke är frågan son traktande, utan denna ör. om get kan vinna en förbättring i i närvarande eller icke. Det är f denna synpunkt som jag tror, att det ej blott för sakens egen skull, utan äfven för att betaga moiståndarne anledning till beskyllningar, som de eljest icke skola underlåta framställa, att denna maktpiliggande fråga icke fått åtnjuta en behörig undersökning innan den blifvit afdömd, är framför allt nödvändigt att gå till väga här såsom vid alla andra förnuftiga pröfninsar, nemligen atticke i något fall antaga såsom afgjordt, hvad som ännu kan behöfva bevisas, och på grund deraf fälla sin dom, utan grunda beslutet på bestämda premisser bvilka icke å andra sidan kunna jäfras. Det är dorföre som jag af hela min öfvertygelse vågar ställa till samtlige här närvarande en varm uppmaning, att hvar på sina orter med den kännedom de äga både om personliga och SN sa att förhålla att man utan 3 angelägenheten va den ifrågavan låter leda sig till te erkännas, att om isatsernas synpunkt kan hafva skäligt i ot tvifvek att detta nu ste tagas i ben genom förslaförelse med det sakförhållanden, noga och samveisgrant pröfva hvilka resultater enligt vallängderna anses uppkomma, att rådföra sig derom me adra och sälunda åstadkomma ett på gifna ka premisser grundadt allmänt tänkesätt, hva essen sedermera kan hemta ett pålitligt stöd för sins omdömen, och jag är förvissad, stt ett sådant : att gå tillväga icke blott skall bereda tillfredsställelse i afseende på det hvilande förslagets bedömande. utan ock i händelse detsamma efter eu sådan nadersökning ändock skulle blifva förkastadt, bereda des gen åt de ider och grundsatser, som lifvat detta mötes förhandlingar. Fiera ledamöter ifrån landsbygderna framträdde i anledning af hr Hjertss ord och uttalade, huru deras orter man allmäat vore för Örebromötets program, samt att de af sina kommitenter erhållit det speciela uppdrag att hellre låta det blifva vid hvad det är — lemna ståndsförfattningen ovidrörd — är att antaga det hvilande förs!sg Hr Dalen åtog sig au saartii för huru valen i hans ort sk nu tillgängliga namnförteckni valmän. mna enredogörelse utfalla, ezligt de 7 på omedelbara Midsommaraftonen, kl. 12. Först på föredragningslisten förekom d:r Bergmans motion rörande religionsfribeten, och blef, sedan brer IRidderstad och Bergman yttrat några få ord i ämInet, följande proposition af ordföranden framställd : InGillar sällskapet, att med gillande af syftningen i d:r Bergmans anförande, motionen må hvila på bordet till pösta möle?, Ena proposition, som naturiliotvis af sällskapet .