Aftonbladet – 5 juli 1850, sida 2

riksförsamlingen fattadt bes gens sanktion ej följer innan riksförsamlingen upplöses. Beredningsutskottet hade ansett att förhållandet här blefve mycket annorlunda än i Norige, enär riksförssmlingen här skulle hvarje år sammankomma, då deremot Noriges storthing blott hvart tredje år sammenträder. Vådorna af ett absolut veto skulle, vid så täta riksmöten, aldrig kunna blifva så särdeles stora. Utskottet hade således ej kunnat tillstyrka bifall åt ht Winges motion. Vid derom framställd proposition godkände mötet utskottets betänkande. Hr Monten hade ianlemnat en motion med afseende på instruktionen för allmänna reformbestyrelsen och yrkat att denna instruktion måtte blifva mnoggrann i afseende på tiden för nästa reformmöte och det bestyrelsen gifna uppdrag att, efter sig företeende omständigheter, åter sammankalla deputerade från rikets reformföreningar. Beredningsutskottet hade afstyrkt bifall åt motionen, och ansett det reformbestyrelsen gifna uppdrag ej böra bestämmas mnärmare än som skett. Efter en kort diskussion biföll mötet beredningsutskottets betänkande. Hr Stjernsvärds väckta motion att mötet, innan det skiljes, måtte besluta att i den händelse representationsfrågan efter den stundande riksdagens slut skulle komma att befinna sig på ungefär samma ståndpunkt som nu, mötet måtte besluta sig att här åter sammanträda, sednast under loppet af år 1852, förekom till ytterligare behandling. Beredningsutskottet hade, som sagdt är, ansett någon föreskrift i detta fall icke nödigt, enär allmänna reformbestyrelsen erhållit uppdrag att, så snart omständigheterna dertill föranledde och bshofvet kräfde, åter sammankalla mötet, samt icke lärer underlåta att, i den händelse herr Stjernsvärd förutsatt, sammankalla mötet sednast år 1852. Efter någon diskussion, uti hvilken hrr Stjernsvärd, Anders Eriksson, Dahlgren, Tersmeden och Ridderstad deltogo, samt den förstnämnde framhöll, att allmänna reformbestyrelsen ej borde sättas i nödvändighet att kläda skott för den ovilja ett nytt mötes sammankallande på vissa håll torde väcka, utan för en dylik åtgärd borde äga stöd i mötets beslut; samt en annan talare erinrat att ett nytt möte otvifvelaktigt torde erfordras, hvilket öde än regeringens representationsförslag vid nästa riksdag ginge till mötes; beslöts, efter förut begärd och anställd votering, att allmänt reformmöte skulle, på kallelse af allmänna reformbestyrelsen i Örebro, här åter sammanträda, sednast under loppet af år 41852. Sedan några återremitterade SS blifvit godkända, och bifall lemnadt till herr Lundhquists motion att få införa i grundlagen en så lydande: Svenska folket representeras af sina till riksdag grundlagsenligt valda ombud, hvilka kallas riksdagsmän. Dessa församlade utgöra riksförsamlingen; upptogs åter den i förmiddagens plenum uppskjutne frågan om straffbestämmelsen å våld, begånget i riksförsamlingen, af en ledamot mot annan, och debatterades under nära en timmas tid, hvarefter man slutligen väl! kom till ett resultat. men till ett ganska misslyckadt, alldenstund ingen af de talare, som så ifrigt yrkade en förändring i utskottets betänkande, hade haft den uppmärksamheten mot ordföranden att i bestämda! ordalag framlägga den redaktionsförändring de önskade, utan fortforo att hugskottsvis blott yrka något annat, utan att besinna den korta tid som återstod. Sedan af hr L. Hjerta förslag till ingress för mötets bsslut blifvit uppläst och bordlagdt till morgondagens plenum, förklarades plenum för dagen upplöst. Innan sällskapet dock hunnit skiljas, framträdde hr L. Hjerta och yttrade ungefär följande: Då hr doktor Engströms motion rörande frågan om det hos ständerna hvilande representationsförslaget icke kan förekomma förr än i morgondagens plenum, men jag är nödsakad att dessförinnan afresa från staden och således icke kan få öfvervara denna diskussion, anhåller jag att innan denna aftonens sammankomst upplöses få taga mötets tålamod i anspråk några ögonblick, för att få yttra några ord i detta ämne. Jag utber mig dock få nämna, att anledningen till denna begäran icke ligger i någon önskan att uttala en bestämd åsigt för eller emot i frågan om nämnde förslags antagande, hvilket jag icke tilltror mig. Min mening är tvärtom, att ett sådant uttalande ännu är för tidigt, emedan det bör bero af alla de serskilda upplysningar och pröfningar som från denna tiden intill nästa riksdag böra föregå beslutet, och öfverhufvud lärer man väl vara ense derom, att en sådan föregående pröfning icke kan apses fulländad, förr än afgörandets stund vid sjelfva riksdagen är inne. Men just på grund af ne UD Pr detta förhållande har jag ansett det såsom både ett! behof och en skyldighet, att få yttra något, som i detta ämne ligger mig på hjertat i anledning af den serskilda ställning hvari jag befinner mig såsom utgifvare af den tidning, som tillfälligtvis har den lyckan att äga de flesta läsare inom fäderneslandet, och vara icke obetydligt spridd i alla rikets provinser. Det a — mm mA mm SK mo mm —,, Jm Am mem nm R AA ÖA KL FR UD BR OA KP ma m mm Mm M Mm MA Mm Mm om m— mm mm MM ÅM mm s 1 torde icke kunma anses såsom någonting. anspråks-! fullt att tillkännagifva den tankan, att hvad i en sådan tidning yttras öfver samhällets vigtigaste fråga, om det än i sig sjelf blott innefattar uttrycket af den individuelia öfvertygelsen, likväl sannolikt kan utöfva ett icke obetydligt inflytande. Den som derföre finna sin ställning så mycket mer grannlaga i samma mån, som sjelfva frågan är af betydenhet för fosterlandets framtid; han måste i samma mån äfven örska och vara angelägen att icke i otid avancera några omdömen, som han framdeles möjligen kunde ångra eller finna hafva varit förhastade. Detta är, jag bekänner det öppet, en af de orsaker hvarföre jag lifligt önskat att i år få deltaga i det allmänna reformmötet härstädes. En diskussion om det hvilande förslaget hörde visserligen icke till detta mötes arbeten; men det var likväl att förutse, att ingen af de hitkomne ledamöterne skulle underlåta, att åtminstone underhand söka utbyta sina tankar med de öfriga om en så vigtig fråga, som det hvilande förslaget. Detta har äfven slagit in, och jag tror mig icke begå ett misstag genom att säga, att enhvar varit angelägen om ett sådant utbyte af meningar deröfver, samt att detta upptagit det mesta af tiden emellan mötets egentliga sysselsättning. Detta är äfven naturligt, ty det är klart att den slutliga opinionen skall blifva resultatet af hvad man ifrån de serskilda orterna af riket dömer om det sätt, hvarpå det föreslagna systemet skall verka inom hvarje ort serskildt. Det är således angeläget att söka få reda på den ståndpunkt, hvarå majoriteten befinner sig för frågans bedömande, och i sammanhang dermed har jag tillika önskat att här få tillkännagifva, huru jag anser att frågan i detta ögonfallet i hufvudstaden, att en betydlig förändring i Isinnesstämningen angående förslaget der på den sednare tiden ägt rum. Vi veta alla, att då regeringens förslag utkom strax efter det reformvännernas petition !lifvit ingifven, väckte det ett betydligt missnöje, emedan man tydligen såg, att fråga icke vidare för närvarande var att få det man kunde anse för det möjligast bästa avtagliga, utan tvärtom ånga bestämmelser voro sådana, att man i första TT oo ce Ahahacat deröfver Ensrara var mA bestämmer om en sådan tidnings omdömen, måste blick bör betraktas, och jemväl erfara de tänkesätt som här från många spridda håll skulle samla sig.l I Härvid bör ej döljas, hvad erfarenheten visat vVaral fractad I